Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Caitlin Moran vill ge makt till arbetarklasstjejerna

Hennes enda förebilder var Margaret Thatcher och Courtney Love. När Caitlin Moran nu romandebuterar vill hon att även en 13-årig arbetarklasstjej ska våga drömma om makt.– Vi har aldrig fått höra att vi kan styra världen.

Annons

– Säg till om jag pratar för snabbt, inleder Caitlin Moran när hon kliver in i ett hotellrum i Stockholm.

För snabbt går det, på drygt en halvtimme hinner hon berätta om uppväxten, den slutsålda ståupp-turnén, de galna framgångarna efter populärfeministiska ”Konsten att vara kvinna” och om byggjobbarna som fick henne att sluta gråta när hon skrev den nya romanen ”Konsten att skapa en tjej”.

– Skrivandet är lätt för mig, jag har alltid skrivit

8 000 ord om dagen. Men att sitta still sju dagar i veckan, mitt arsle ömmade, jag spelade Daft Punk på repeat och det enda roliga jag hade var mina cigaretter. Till slut skrek byggjobbarna i trädgården bredvid att jag borde spela Robin Thicke i stället, så att jag åtminstone slutade gråta.

Hon har lagt e-cigaretten åt sidan, men visar lika yvigt hur hon kedjerökte och skrev om vartannat. Det är 22 månader sedan som livet tog en galen vändning och tempot accelererade.

– Plötsligt hade ”Konsten att vara kvinna” sålts till 35 länder och jag fick tusentals erbjudanden. Några saker fick mig att höja på ögonbrynen, så jag tackade ja till att göra en film, till en soloturné över hela Storbritannien, till att skriva en sitcom och till att skriva en roman. Jag tänkte nog aldrig på att jag skulle leverera också, och det ganska snabbt.

Så de senaste två åren, konstaterar hon, har hon antingen suttit på ett flygplan eller gråtandes och rökandes framför sin laptop.

Nu borde hon kunna andas ut. Den sitcom hon skrivit tillsammans med sin syster börjar snart sändas

i brittisk tv, turnén är avklarad och romanen ligger på soffbordet framför henne.

– Jag har alltid vetat att jag skulle skriva en massa böcker och är rätt förvånad över att det bara blivit fyra hittills. Men jag blev hela tiden gravid och rökte en massa marijuana.

Debutromanen är bara den första i en tänkt trilogi. Det är 1990 och Johanna Morrigan är 14 år i en brittisk industristad där ingen har jobb. Till Stone Roses musik och med osentimental brittisk galghumor gör hon det hon kan, skriver, och tar sig från Wolverhamptons hopplöshet till Londons indiescen. I nästa bok, ”How to be famous” (ung. ”Konsten att bli känd”) ska det handla om kändisskap och psykisk sjukdom och i den sista delen, ”How to change the world” (ung. ”Konsten att förändra världen”) bildar Johanna 20 år senare sitt eget parti.

– För hundra år sedan var det arbetarklassen som bildade nya partier i Storbritannien, som möttes, diskuterade och enades kring idéer. Vi verkar ha glömt det. Min högsta önskan är att en 13-åring ska kunna följa berättelsen och sedan tänka: ”Jag skulle också kunna styra det här landet”, tankar som bara varit överklassen förunnade, säger hon och fortsätter:

– Jag trodde länge på det jag läste i tonåren, att alla stora berättelser redan var skrivna och att det som återstod var postmodernism och metakritik. Men fuck off. Vi har fått alla berättelser om vita heterosexuella män, det är klart att bara en femte uppföljare till Spiderman återstår då. Men mitt liv har ingen berättat om, eller om transsexuella, eller om föräldraskapet. Vi har bara börjat.

Caitlin Moran har signerat en penis och en bebis

Född 1975, uppvuxen i Wolverhampton med åtta syskon.

Bor i London med man och två döttrar.

Aktuell med sin första roman, ”Konsten att skapa en tjej”, som är den första delen i en tänkt trilogi.

I januari börjar den sitcom hon skrivit tillsammans med sin syster sändas i brittisk tv. Temat, en stor arbetarklassfamilj i en industristad på dekis, känns igen från romanen – och uppväxten.

Om den utsålda ståupp-turnén: ”Jag har signerat en bebis, en mans penis, en hel familj och ett antal nakna bröst. Jag har mött kvinnor som gjort abort, tjejer som startat feministiska klubbar i skolan och flickor med ätstörningar – alla har köat i timmar för min autograf. Att få vara den person som för dem samman, en 39-årig tvåbarnsmamma som pratar feminism och socialism, det är ”really fucking sexy”.

Mer läsning

Annons