Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En mästerlig skildring av tillvaron

Patrick ModianoHorisontenÖversättning: Anna Säfström-OrstadiusElisabeth Grate Bokförlag

Annons

Roman. I Patrick Modianos roman ”Horisonten”, som nu översatts till svenska, vandrar Bosmans runt i Paris och söker spår från sin tid tillsammans med Margaret Le Coz som han lärde känna en mycket kall vinter.

Fyrtio år har gått sedan de möttes och han slås av att drömmar och minnesfragment omges av ett ljus som lyser upp det som en gång var verkligheten.

Vårljuset tar liksom över och silas genom lövverkets skira grönska, på trots mot de snöstormar som för fyra decennier sedan lamslog människor och gator.

I det tal som Modiano höll när han mottog Nobelpriset i litteratur i december i fjol talade han om romanförfattarens kall ”att på glömskans stora vita ark blåsa nytt liv i några halvt utplånade ord-isberg som har lossnat och driver omkring på havsytan”.

Och visst är det så även om alla handfasta bilder som skapas i texten och kontrasterna mellan ljus och mörker är påfallande viktiga i Modianos romaner. Såväl i den nu aktuella romanen som i ”De yttre boulevarderna”. Den sistnämnda boken inleds med att berättarjaget betraktar ett gammalt fotografi av sin far, som han aldrig lärt känna, och söker sig bakåt i tiden och återkallar ockupationsårens svek, rotlöshet och förvillelser.

Modiano har ett dokumenterat filmintresse och har arbetat mycket med film, bland annat som manusförfattare. Filmsekvenser återkommer ofta i hans böcker, så också i ”Horisonten”.

Slumpen kan i förstone tyckas spela en stor roll i Modianos romaner, men det som vid första anblicken kan förefalla som slumpmässiga tillfälligheter vittnar i minst lika hög grad om obönhörliga insikter om tillvarons osäkerhet. De som i likhet med Margaret Le Cox i ”Horisonten” försvinner (exempelvis på ett tåg) utplånas inte för tid och evighet. Inte ens om de dör. De själva eller minnet av dem och deras öden är fortfarande viktiga, trots att alla inte blir synliggjorda utan försvinner in i glömskan. 

Även om de människor som manas fram i Modianos berättelser ofta förblir suddiga i konturerna därför att de tampas med mörka hemligheter som de försöker dölja, så är Modianos språk desto klarare. Det har en bärkraft, pregnans, koncentration och suggestiv skärpa som lockar till läsning och förmedlar tillvarons komplikationer och knivskarpa snitt ur tillvaron på begränsat utrymme. I ”Horisonten” skildrar Patrick Modiano, på ett mästerligt sätt, den svindel som kan uppstå vid tanken på vad som kunde ha varit, men inte blev.

Mer läsning

Annons