Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En rik historia om skilda människoöden

Isabel AllendeAmandas gåtaÖversättning: Hanna AxénNorstedts

Annons

ROMAN. Förväntningarna. De finns alltid där när man sitter med en ny bok.

Jag läste baksidestexten. Deckare? Thriller?

”Amandas gåta” blev så mycket mer än jag hade väntat mig och gjorde genrebeskrivningen till en överflödig och skymmande begränsning.

Det handlar förvisso om människor som berövas livet och om polisarbete, om än väldigt nedtonat. Men spänningen i Isabel Allendes roman är långt mer än så.

En rik historia om människoöden, skulle man kunna kalla den. Och det är inte vilka människor som helst. Det är människor med historia långt från det som man lite slarvigt brukar kalla för vanlig. Det är beskrivningar på många plan och med många utvikningar.

Människorna  går ut och in i varandras världar, älskar och hatar, lovar och sviker, visar styrka och svaghet.

Låter det som vilken tisdagseftermiddag som helst? Det är det verkligen inte. Här ställs allt på sin spets, är så mycket mer än det vi brukar kalla vardag.

Amandas far är kriminalpolis och mord-nördiga Amanda leder ett internationellt gäng som träffas online och spelar Ripper (-efter Jack the Ripper eller datorviruset?). Ripper-gänget blir en viktig länk i jakten på den skyldige.

Hennes mor är en New Age-healer, den vackra Indiana. På första sidan berättar den brottsfascinerade unga kvinnan för pappa polisen att mamman är bortförd och ska dö.

400 sidor senare har vi kommit till startpunkten igen. Och då har det hänt så mycket att koncentrationen verkligen satts på prov. Men för varje sida blir bladvändandet allt viktigare.

 Det övernaturliga får också sin plats. Förutsägelser och spådomar. Bredden är stor. Det är så mycket att det hade räckt till flera böcker. Ibland blir man faktiskt lite andfådd. Medan hon berättar en historia berättar hon samtidigt en annan.

Men eftersom Isabel Allende är en formidabel beskrivare och en skicklig författare av dialoger fungerar det  ändå  på ett mycket konkret vis. Dispositionen blir ibland väldigt annorlunda, lite krånglig, som livet självt. Långa meningar brukar störa, men det gör de faktiskt inte här. Plötsligt dyker mördares röst upp …

Med i Ripper-gänget är Amandas bästa vän, hennes morfar som går under namnet Kabel.

När de avslutar sina telefonsamtal låter det så här:

- Älskar du mig?

- Nej

- Detsamma.

Och då måste man ju bara läsa vidare.

Mer läsning

Annons