Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En stillsam bok nästan utan handling

Gaute HeivollÖver kinesiska havet.Översättning: Lotta Eklund.Norstedts.

Annons

ROMAN. Fem efterblivna syskon hamnade hos ett ungt par som hade två egna barn. Femtio år senare berättar pojken i familjen vad som sedan hände.

Så ser ramhistorien ut i norrmannen Gaute Heivolls nya roman Över kinesiska havet.

Fadern lät bygga en villa, ”ett eget litet dårhus”, där de efterblivna vårdades. Heivoll hanterar sina figurer lika varsamt som berättarens mor och far när de skötte sina inneboende men författarens ömsinta hållning omfattar också allt det andra, naturen, traktens människor, det jordiska.

Livet går i ovanligt hög grad sin gilla gång. Men när berättarens lillasyster förolyckas under lek förändras villkoren och historien förmörkas.

I romanen Innan jag brinner anade man hela tiden eldens närvaro i språket, den handlade ju om en pyroman. Här är tonen lågmäld, som om Heivoll hukat sig ner och krupit in i berättaren och språket når oss nästan underifrån, reducerat, anpassat till de nästan ordlösa barnen och det ovanliga sociala sammanhanget.

Över kinesiska havet är en av de stillsammaste böcker jag läst. Det finns nästan ingen handling och det som händer de fem sätter egentligen inga spår i dem. Man samtalar inte mycket, dialog saknas nästan helt och de i familjen pratar bara om sådant som är självklart. Ändå är det som om Heivoll bara plockat upp sina figurer och stoppat in dem i en bok. Hur han nu burit sig åt.

Mer läsning

Annons