Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En text med för många slukhål

Anne CarsonRöd. doc> Översättning: Mara Lee.Bonniers Panache.

Annons

ROMAN. ”Bara säga det som dyker upp i tanken, helt enkelt bara flyta med”, noterar en av personerna i den kanadensiska författarinnan Anne Carsons nya epos Röd doc>. Det känns som en hyfsad sammanfattning av bokens stil och innehåll; den verkar ha tillkommit på en divan.

Texten bygger på den antika myten om Geyron, ett monster som dödades av Herakles.

I Carsons förra bok, Röd Självbiografi, var det i stället fråga om kärlek mellan de två männen och samma bindning är det här. Ida, en egensinnig konstnär, bildar triangelns tredje sida.

De tar in på en psykiatrisk klinik i polarområdet. Där orsakar de till slut något ett upplopp och flyr. På väg bort plockar de upp en löpare i silversmoking, Det är Hermes, gudarnas budbärare.

 Element från myten lyfts alltså in i berättelsen som utspelas i vår tid. Det är förstås meningen att man ska klistra ihop sin läsning med hjälp av det grekiska mytmaterialet.

Mig ger den där mixen inte så mycket. Det subtila tolkningsarbete som det här handlar om är mer en uppgift för specialister och forskare; själv snubblar jag ofta och faller ner i textens många slukhål. Carson själv är professor i klassiska språk.

Då och då påminner tonen i Röd.doc om Eliots långdikt Det öde landet. Man möter en likartad brustenhet och leda och sentenser och fragment kommer flygande på ungefär samma sätt. I båda fallen handlar det också om civilisationskritik.

Mer läsning

Annons