Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett mycket läsvärt handhavande

Agneta PleijelSpådomen Norstedts

Annons

SJÄLVBIOGRAFI. Efter den historiska romantrilogin med början i den gustavianska tiden, riktar nu Agneta Pleijel blicken mot sin egen uppväxttid.

I ”Spådomen” griper Pleijel med försiktigt handlag tillbaka mot den unga flickan och frilägger hennes utsaga.

 Frågorna om Gud och kärleken, vänskapen och sexualiteten deformeras inte av den vuxnas perspektiv. Pleijels tillbakablickande är en etisk blick på flickan. Hon som oavvisligen var henne. Hon som på samma sätt var och nu är en annan.

I ”Spådomen” blickar Pleijel åt två håll. Det är gjort med det lättaste av handlag som frilägger en sorg. Den älskade fadern, matematikern som vände sig bort i tystnad när han avslöjades efter åratal av otrohet. Vuxenvärlden tycks rämna med faderns svek, moderns tilltagande desperation och fördjupade depression.

Flickan blir äldre. Blir skolans mittpunkt och en femme fatale. Hela tiden bär hon frågan om den äkta kärleken. Hur ser den ut? Hur kommer den till en människa?

Som romanförfattare har Pleijels insikter i människans psyke det djupaste av resonans. Som självbiograf hamnar hon nära, hand i hand med den drömda, den ihågkomna och den ännu levande. Spådomen är stark och sorglig, ett vackert och mycket läsvärt handhavande med minnet, denna ”lögnhals”.

Mer läsning

Annons