Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fanny Ambjörnsson

Annons

När Stieg Larsson väl tar sig för att beskriva läderamazonen Lisbeth Salander i ”Flickan som lekte med elden” är han väldigt noggrann med att klargöra att hon är en kvinna med en stor integritet och en tuff attityd – ”det var inte något tjafs med rosafärgade drinkar och fåniga paraplyer som gällde för henne. Lisbeth Salander beställde alltid samma drink – rom och cola.”

Ur denna till synes harmlösa, för att inte säga simpla redogörelse för Salanders karaktär kan vi avläsa en hel del om inte bara författarens men också flera av vår tids förhållningssätt till det som vi ibland tenderar att likställa med kvinnlighet; sötsliskiga rosa cocktaildrinkar med barnsliga och fåniga paraplytillbehör som är både menlösa och blaskiga. Men den övervägande feminina markören i det här sammanhanget, det som man i kulturvetenskapliga studier kallar för en ”nyckelsymbol” som antas innehålla förtätade budskap om våra grundläggande värderingar i samhället, är just användandet av färgen rosa.

I genusforskaren och antropologen Fanny Ambjörnssons senaste bok ”Rosa – den farliga färgen” är det precis som titeln avslöjar denna prinsessskimrande, gravt sexualiserade och infantiliserade färg och vårt minst sagt problematiska förhållande till den som står i centrum.

Genom omfattande analyser av tidigare forskning i samma ämnesområde och genom intervjuer med föräldrar, barn och unga, lyckas Ambjörnsson lyfta fram en stor del av den problematik som omger denna mytomspunna färg. Och det visar sig att rosa inte bara är en fråga om könskillnader och genus, utan också om ålder, klass och i viss mån även etnicitet.

Vi får läsa om allt ifrån hur den thailändska poliskåren har infört ett bestraffningssystem där man låter de poliser som gjort sig skyldiga till mindre förseelser att bära rosafärgade Hello Kitty-armband eftersom det anses omanligt och i förlängningen homosexuellt (till skillnad från den bratiga rosa laxskjortan som snarare blir en fråga om makt och klass) till hur dagens föräldrar oroar sig för hur deras barn lotsas in i en könspolariserad blårosa-värld redan från spädbarnsålder och hur det gäller att ha pengar i plånboken om man vill köpa könsneutrala kläder.

Avslutningsvis ägnar Am-björnsson flera kapitel åt att ge exempel på hur den rosa färgen på senare tid har börjat tjäna som ett omstörtande redskap för att göra upp med mossiga könsroller tack vare hbtq-rörelsenas envetna användande av färgen i sina kampanjer, och hur överraskande det är när man inser hur en till synens oförarglig flickfärg kan bli vårt främsta vapen i kampen för ett mer rättvist och jämställt samhälle.

Mer läsning

Annons