Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fatima Bremmer (text) Magnus Wennman (foto)

Annons

Pelargoner, bred cykelsadel, kjollängd som slutar mitt på vaden, papiljotter, mamelucker, långkok, småkakor och kokkaffe. Det är sådant som stämplats som tantigt. Och därmed haft lika-med-tecken med det som varit omodernt och en smula töntigt.

Den bilden håller på att förändras. Tanten och det tantiga är numera modernt och trendigt. En enkel sökning på nätet på ordet ”tant” resulterar i allt från butiker för vintagekläder till unga tjejer med trendiga bloggar.

Samtidigt håller den riktiga tanten på att dö ut. Det är alltså en snart förlorad värld som Fatima Bremmer skriver om i boken ”De sista tanterna” med underrubriken ”Från husmor till modeikon”.

Boken är en djupdykning i tantens historia. Vi får möta Maj-Britt, Hanna, Märta, Inez och många andra tanter i 80-plusåldern som bjuder på sina liv och sin livssyn. Dessutom synas begreppet ”tant” ur kulturhistorisk synvinkel.

För att få en definition på vad en tant är har Fatima Bremmer pratat med etnologer, sociologer och äldre-forskare: tanten har ett ursprung i bonde- och arbetarklassen, de är alla födda före 1935, de kommer från den generation som inte upplevde ungdomskulturen.

De har vuxit upp i ett samhälle med utpräglade mans- och kvinnoroller. De värderingar de fick med sig från barndomen har de behållit och den hatt och den kappa de satte på sig som unga vuxna, den stilen har de hållit fast vid genom åren. Eller som etnologen Owe Ronström uttrycker det ” … medan samhället har förändrats och moderniserats har dessa kvinnors tillvaro praktiskt taget stått stilla sedan dess”.

Vilka värderingar har då tanten? Till stor del handlar det om det hållbara samhället, ett begrepp som många politiker gärna svänger sig med. För tanten står mycket för just det som är det hållbara i långa loppet: att undvika onödig konsumtion, ta vara på det naturen bjuder på, återvinning, hellre kvalitet än kvantitet.

Fatima Bremmers bok är intressant, rolig och lärorik. Den ger också upprättelse till de tanter som varit osynliga så länge. Och Magnus Wennmans fina bilder speglar den varma tonen i boken.

Mer läsning

Annons