Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Felicia Feldt

Annons

Felicia växer upp som barn nummer tre i en syskonskara om nio. Barndomen präglas av ständiga uppbrott från mammans män och från ställena där de bor. Den frånvarande fadern och moderns missbruk färgar vardagen liksom ett virrvarr av otydliga gränser och stränga uppfostringsprinciper. Mitt i detta kaos försöker Felicia hitta sig själv.

I sin debutbok ”Felicia försvann” slår författaren Felicia Feldt upp dörrarna till några av de mörkaste vrårna i sin barndom. Och parallellt med de laddade minnesbilderna beskriver hon ett sargat vuxenliv. Fyra barn med tre olika män, psykiska problem, en bruten relation till mamman och ett ständigt sökande efter sig själv.

En viktig detalj i boken är att Felicias mamma är en känd författare, samhällsdebattör och expert på barnuppfostran. Familjen är en del av mammans konstnärskap. Ett slags familjeprojekt som hon exponerar i offentligheten. Att det är Anna Wahlgrens dotter boken handlar om är alltså svårt att ta miste på. Omslagsbilden föreställer dessutom Felicia som håller en arm om sin mamma Anna Wahlgren och samtidigt vänder sig bort.

Jag sträckläser boken. Ibland är skildringarna så starka att jag kippar efter andan. Främst gäller det minnesbilderna från barndomen. Mamman har sin 16-åriga fosterson som älskare och den 5-åriga dottern vet om det. När Felicia som 15-åring bryter mot regeln att inte ha sex före 16 års ålder blir hon bestraffad med en månads utegångsförbud och örfil. Under en utlandsresa samlar mamman sina barn omkring sig, hon är aspackad och berättar att hon ska begå självmord. När Felicia är i tonåren och inleder en tyst protest mot sin mamma hotar mamman henne med kniv. Listan på ett föräldraskap med grava brister kan göras lång. Det är nattsvarta minnen.

Händelserna gör att Felicia sluter sig. Hatet mot modern växer. I vuxen ålder bryter hon relationen och i boken bollar hon med tankar om försoning. Måste man göra sig av med ilskan? Måste man försonas med en mamma som man hatar?

Stilen i boken är koncentrerad och dramatisk på gränsen till det outhärdliga. När den är som bäst berör den både tankar och känslor. När den inte riktigt fungerar kantrar den åt det sentimentala. Mycket av innehållet kretsar runt sex. Övergrepp av olika slag går som en röd tråd genom berättelsen. Var går gränsen mellan din kropp och min? Tyvärr slarvas ibland viktiga frågor och svåra saker som dessa bort i jakten på att fånga läsaren.

Hatet är starkt. Det skriver hon själv och det är högst förståeligt. Men om hatet blir så starkt att reflektionen går förlorad tappar hon trovärdighet. Felicia Feldt balanserar på gränsen. Det angelägna ämnet gör dock att boken är svår att lägga ifrån sig.

Mer läsning

Annons