Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Förgrämda minnen tar över

Guadalupe NettelKroppen jag föddes iÖversättning: Marika GedinNatur Kultur

Annons

BIOGRAFI. Mexikanskan Guadalupe Nettel berättar med ett överflöd av handfasta men ofta rätt livlösa detaljer om sin problematisk uppväxt. Rösten och tonen ställer inte barnet i centrum, den vuxnes bitvis förgrämda minnen tar i stället över och berättaren klagar på det mesta.

Dock inte på allt. Nettel sticker också in en del beröm och kärleksfulla detaljer. Fadern är till exempel en levande, generös och klipsk person men han är av olika skäl frånvarande under de där avgörande åren. Modern beskrivs däremot som en despotisk vakthund.

Berättaren har en fläck i centrum av regnbågshinnan. Denna defekt tvingar henne som liten att bära en lapp för ena ögat och det gör henne till en främmande fågel bland de andra barnen.

Föräldrarna skiljer sig, mamman blir deprimerad och börjar studera. Fadern försvinner till USA och den stockkonservativa mormodern tar hand om barnen med mycket bråk som följd.

Nettel har en slipad, distinkt, nästan klinisk prosa. Den når oss i form av en monolog, riktad till en psykolog. Men man får inte veta varför hon befinner sig på divanen och man blir inte heller särskilt nyfiken på det bakomliggande sammanhanget, det är så helt skjutet åt sidan. Berättelsen hade blivit mycket intressantare om den hade gestaltats utan någon biografisk vinkling, som en ”vanlig” roman.   

Mer läsning

Annons