Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gaile Parkin

Annons

Alexander McCall bröt ny mark då han skrev om en afrikansk kvinna som var stark, rolig och modig. Definitivt inte ett offer utan en högst kapabel person, nöjd med sin tillvaro på den kontinent som vi västerlänningar har så lätt att se som ett enda stort problem.

Och Damernas detektivbyrå har blivit en succé över hela världen.

På framsidan av Mrs An-gels tårtbageri står ett citat från tidningen Woman Home: ”Om du tyckte om Damernas detektivbyrå kommer du att älska den här”.

Genom hela läsningen av denna bok sitter jag därför och jämför med serien om detektiven Mma Ramotswe i Botswana som denna bok ska mäta sig mot. Och jag önskar att romanen om tårtmakerskan Angel i Rwanda fått stå för sig självt – för det är den värd.

Författaren Gaile Parkin är född och uppvuxen i Zimbabwe och har arbetat i Rwanda. Hon besitter en god och djup kännedom om livet i landet som utgör fond för hennes berättelse.

Mrs Angel Tungaraza är dock inte rwandier eller banyarwanda som rwandierna kallar sig själva. Hon kommer från Tanzania och hennes tanzaniske man är en av Rwandas många biståndsarbetare och undervisar på universitetet, Kigali Institute of Science and Technology. Paret bor i ett nästan nytt hyreshus som inrymmer hjälparbetare från världens alla hörn – Somalia, England, Amerika, Egypten, Japan.

Familjen består också av fyra minderåriga barn. Det är Angels och Pius barnbarn som de tagit hand om sedan föräldrarna dött i aids.

Författaren väver in många av utvecklingslandet Rwandas problem i handlingen och ibland känner jag som läsare på mig att just det här avsnittet är med för att Gaile Parkin vill belysa en viss problemställning. Och det finns många problem i detta land. Inte minst den sorg som drabbat massor av familjer på grund av folkmordet då 80 000 människor dödades.

Jag tycker att Gaile Parkin balanserar just detta svåra ämne bra. Angel är en förstående kvinna med stort hjärta som räcker ut en hand då hon kan. Bland annat till en tonårsflicka som fått ansvar för ett antal småsyskon sedan föräldrarna mördats.

Tårtbageriet har Angel hemma i lägenheten och där tar hon emot sina presumtiva kunder. Angels specialitet är tårtor med motiv. Och hon vill gärna att hennes tårtor ska vara personliga. Därför kan de se ut som allt från mobiltelefoner till mikrofoner.

Ja, Angel är en sympatisk person som det är lätt att fatta tycke för.

Men inte är hon som Mma Ramotswe.

När jag konstaterat att Alexander McCalls böcker är bättre än denna bok försöker jag sätta fingret på varför. Det är subtilt och svårfångat och handlar till syvende och sist om gestaltningen. Att låta läsaren uppleva det som sker i stället för att skriva om det. Inte lätt. Det skulle antagligen varit bättre om Gaile Parkin koncentrerat sig på en röd tråd i berättelsen. Kanske den om den moderlösa kvinnan som hon ordnar bröllop åt.

Nu är det så många saker som ska inrymmas i denna berättelse – aidsläget, försoningsprocessen, de utländska hjälparbetarnas/överklassens liv, otrogna makar, föräldrar-barnproblem, unga flickor som prostituerar sig för att få mat på bordet, omskärelse och jag vet inte vad.

Konklusion: Detta är inte en dålig bok. Absolut inte. Men ingen ny Damernas detektivbyrå heller. Dock är det roligt att läsa om ytterligare en kapabel afrikansk kvinna och få en glimt av vardagslivet i ett afrikanskt land. Mrs Angel har potential. Eeeh.

Mer läsning

Annons