Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gedigen biografi över en stor man

Dietz LangeNathan Söderblom och hans tidÖversättning: Erik Aurelius, Ludvig BerggrenArtos

Annons

BIOGRAFI. För hundra år sedan vigdes Nathan Söderblom (1866–1931) till ärkebiskop. Han föddes i ett lågkyrkligt prästhem i Hälsingland. Faderns allvar och personliga Kristustro och moderns empati och konstnärliga orientering präglade sonen.

Nathan Söderblom studerade teologi i Uppsala, var sjukhuspräst där och sedan pastor i Paris där han studerade vid Sorbonne.

Efter sju år i Paris blev han professor i religionshistoria i Uppsala och senare i Leipzig.

1914 blev han alltså vald till ärkebiskop. Han blev invald i Svenska Akademien och 1930 fick han Nobels fredspris.

Om denne fascinerande person har den tyske professorn Dietz Lange skrivit den första vetenskapliga biografin: ”Nathan Söderblom och hans tid”.

Lange är mäkta lärd och initierad i svenska förhållanden. Det är en mycket gedigen biografi. Han är idéforskare, så det är Söderbloms idévärld som är i fokus.

Ska jag vara kritisk, så hade jag önskat att författaren redogjort mindre för de primitiva religionerna och i stället varit mer utförlig när det gäller synen på demokratin och dess genombrott till exempel.

Som forskare och kyrkoman menar Lange att Söderblom har gjort banbrytande insatser. Han lösgjorde religionshistorien från dess kristendomsorientering: varje religion ska studeras utifrån sina egna förutsättningar och inte utifrån de kristna.

Söderblom verkade för religiös respekt och pluralism. Det heliga är religionernas kärna.

Som teolog inledde Söderblom det moderna studiet av Luther, redan innan den så kallade ”Lutherrenässansen” började i Tyskland och Sverige. Tron såg han som den enskildes relation till Kristus, varför han alltid underströk trosfriheten.

Söderbloms kyrkogärning var framför allt som ekumen. Han kallade till möte i Stockholm 1925 och många olika slags kristna samfund kom i en omfattning som inte tidigare skådats. En milstolpe

i kyrkornas historia.

Krigsåret 1914, samma år som Söderblom blev ärkebiskop, ivrade han för freden. Till hans sorg identifierade sig kyrkorna mer med sina nationer än med systerkyrkor i andra länder.

Jag ser Söderblom som en stor kristen humanist, som alltjämt inspirerar.

Johan Unger

Mer läsning

Annons