Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Göran Burén

Annons

Namnet på Sveriges nya tron-arvinge har indirekt lett till att greve Folke Bernadottes öde har lyfts fram ur glömskan. Hans hustru hette Estelle i förnamn och det blev flera reportage i pressen om denna tjusiga kvinna som bland annat var ordförande i världskomitten för flickscouter. Estelle Bernadotte blev änka när hennes make föll offer för en terroristattack i Jerusalem 1948.

Den som vill veta mer om detta traumatiska och politiskt infekterade brott kan med fördel läsa Göran Buréns bok ”Mordet på Folke Bernadotte”. Författaren ger en översiktlig och klargörande redogörelse för bakgrunden till den oavlåtliga konflikten mellan judar och araber i Palestina, där de grundläggande orsakerna fortfarande består trots att positionerna har flyttats fram och tillbaka ett otal gånger.

I maj 1948 fick Folke Bernadotte uppdraget av FN:s generalförsamling att medla i Palestina. Uppgiften var redan från början i det närmaste utsiktslös. 1947 röstade FN igenom en rekommendation som hade svag förankring: ”Ingen trodde på FN:s karta. Alla visste att det skulle bli krig.” Efterhand ökade förbittringen bland judarna som ansåg sig missgynnade av Bernadottes fredsplan.

När Göran Burén kommer in på själva mordet och det långdragna politiska efterspelet gnistrar det till i texten.

Här framgår det tydligt hur Israel hela tiden talat med kluven tunga. Officiellt fördömde man mordet och lovade att göra allt för att gärningsmännen skulle straffas. Utrikesminister Sharett telegraferade till FN: ”ett avskyvärt lönnmord på Förenta Nationernas medlare…. förövat av vettvillingar och laglösa som är avskydda av hela Israels folk …. vidtar Israels regering de mest energiska åtgärder för att bringa lönnmördarna inför rätta..”

Men i praktiken hände ingenting och någon polisutredning värd namnet gjordes inte. Mycket snart riktades blickarna mot ”Israels frihetskämpar”, en våldsbenägen grupp ofta kallad ”Sternligan” efter grundaren Avraham Stern. Huvudmännen gick dock fria och det fanns misstankar om att dådet var sanktionerat högt upp i den militära hierarkin.

Författaren beskriver ingående de diplomatiska turerna mellan Sverige och Israel. Den svenska regeringen var angelägen om att få ett acceptabelt och nedtonat avslut så snabbt som möjligt.

Det gällde att gå en balansgång mellan olika intressen. Mordet fick inte glömmas bort, samtidigt som man var tvungen att ta hänsyn till den proisraeliska opinionen. Med Förintelsen i färskt minne fanns socialdemokratins och vänsterns sympatier under större delen av 50-talet hos judarna. Varje försök att kritisera Israel gjorde att vederbörande omedelbart förpassades till antisemitismens och nazismens bakgård. Sverige godtog till slut den officiella ” lönnmördarförklaringen” och det hela avrundades med vederbörliga diplomatiska artigheter.

Men i slutet på 70-talet skulle frågan aktualiseras på nytt. Förövarna hade framträtt i Israeliska media och öppet berättat om dådet. Uppgiften om att Israels premiärminister Yitzhak Shamir var en av dem som beordrat avrättningen ledde dock inte till någon större förtroendekris. Sverige kallade upp israels ambassadör till UD där man förväntade sig en ursäkt. Men någon sådan kom aldrig!

”Mordet på Folke Bernadotte” är en övertygande bok som berör. Man kan bara instämma i slutorden: ”Efter mer än 60 år av tigande och undanflykter är det dags att korrigera historieskrivningen om den israeliska regeringens roll i affären Bernadotte.”

Mer läsning

Annons