Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hanne-Vibeke Holst

Annons

Relationer mellan människor är ofta både komplexa och svårförklarade. Relationer mellan människor inom familjer inte minst. Det vet den hyllade operachefen Helena Tholstrup mer än väl. Hennes offentliga framgångar speglar nämligen inte alls hennes privata situation. Som i det närmaste är ett totalt misslyckande. Helena är ensam i livet som människa genom otur och egna felaktiga val. Hon kämpar hårt med att återupprätta ett varmt förhållande till den enda dottern. En relation som har spruckit rejält i kanten med åren.

Det vet också Helenas pappa Leo, som åratal tidigare tampades med sin dubbelbottnade och hemlighetstyngda relation till tvillingbrodern Leif. Och deras mamma Gerda som tog sig genom andra världskriget med en, på alla plan, frånvarande make.

Dessa hemligheter och krångliga relationer genom generationer, ställs på sin spets när dotterns pojkvän Khalil tar Helena och dottern som gisslan och hotar med att spränga dem alla och operahuset i luften.

Min relation till Hanne-Vibeke Holst är en relation som har förändrats stort över tid. Min första erfarenhet av författarinnan var den hyllade boken ” Min mosters migrän eller Hur jag blev kvinna” vilket var en upplevelse som jag inte fann mig det minsta road av. Jag tyckte helt enkelt inte att hennes tolkning av kvinnokönets ständiga undergivenhet kändes särskilt utvecklande för jämställdhetsarbetet.

Med bokserien som började med ”Kronprinsessan” blev jag dock fullständigt omvänd. Helt plötsligt blev Holst, i mitt tycke, en författarinna som skrev fantastiska romaner med komplexa individer, ett vardagligt hjärta och en politisk hjärna. Som jag sträckläste.

”Förlåtelsen” har samma approach. Men med en liten glidning åt, i min värld, fel håll. Vardagsförankringen är inte lika påtaglig. Holst har tagit ett kliv från den mylla som gör igenkännandet till en stor del av behållningen till en mer tydligt fiktionsliknande tillvaro som inte appellerar lika mycket på mig. Men välskrivet är det. Och spännande. Alltså helt klart läsvärt.

Mer läsning

Annons