Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hans Ingvar Roth

Annons

Det är de i domstolen som behöver en kurs i franskt medborgarskap, inte jag. Hind Ahmas kommentar till att hon burit slöja visar hennes tolkning av reli-gionsfrihet.

För ett år sedan röstade det franska parlamentet igenom ett förbud mot att bära heltäckande slöja på allmän plats. Hind Ahmas vägrade att betala böterna och fick ytterligare påbackning – en ”medborgarkurs”. Hon riskerar dessutom två års fängelse för sin trots. Hind Ahmas hävdar rätten att klä sig enligt hennes tolkning av islam. Religionen ställs mot den civila lagen i Frankrike.

Är religion en mänsklig rättighet? Den frågan ställer Hans Ingvar Roth utifrån FN:s deklarationer om mänskliga rättigheter där religionsfriheten har en egen artikel.

Den som skriver under på att föreningsfrihet, mötesfrihet, yttrandefrihet och samvetsfrihet är mänskliga rättigheter har lätt att direkt svara ja på frågan. Självklart har varje människa rätt till sin religiösa övertygelse. Den rätten inkluderar lika självklart rätten att inte vara religiös.

Eftersom en akademiker, skolad i både pedagogik och etik, ställer frågan så finns det anledning att misstänka att svaret inte är så enkelt. Det kostar tankemöda att försöka greppa delar av det sammelsurium som begränsar och befriar vår existens.

Hans Ingvar Roth citerar många forskare och tänkare inom området. Det är självklart för en bok som är tänkt som kurslitteratur på universitet. Men det ger också tyngd resonemanget.

Boken är akademisk på två sätt. Dels något svårläst, vilket inte är något självändamål, dels resonerande, vilket är det bästa av den akademiska disciplinen. Här finns ingen slutsats som inte går att kritisera.

Ett av Hans Ingvar Roths huvudspår är att diskutera om religionsfriheten har en särställning bland de mänskliga rättigheterna eller om den ska ses som en följd att de fyra grundrättigheterna.

Vad en människa väljer att tro på är egentligen en privatsak som ingen annan har något att göra med. I det sammanhanget är det nyttigt att som svensk bli påmind att det var först 1952 som vi fick laglig rätt att vara icke-troende.

Det är när religionen blir till samfund, sedvänjor och politik som risken för konflikter dyker upp. Historien är full av förbrytelser som skett i Guds namn. I dag är sikher i turban, matvanor och kvinnor i slöja detaljer som leder till rättsfall och häftiga debatter. Och lagstiftning. Det finns konflikter mellan religiösa företrädare, men än mer mellan dem och det sekulära samhället. Frankrike och Turkiet är två exempel. Men även Sverige. Ta bara skolavslutningar i kyrkor som exempel.

Hans Ingvar Roth använder sig av torget som en bild av ett religiöst pluralistiskt samhälle. I mitten måste vi kunna samexistera. Annars får vi dra oss tillbaka. Det är en hoppfull bild. Men vi får aldrig glömma att religionen faktiskt i sanning ytterst är en privatsak. Individen måste alltid får hävda sina rättigheter, även mot sina trosfränder.

Mer läsning

Annons