Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jörgen Gassilewski

Annons

I kollegieblocksformat, med genomskinliga pärmar, och med åtminstone 2000-talets hittills otympligaste titel, presenterar Jörgen Gassilewski sin senaste diktsamling. Gassilewski, har sedan debuten 1987 gjort sig känd som en konceptuell poet, rastlöst och ständigt utmanande det poetiska uttrycket med nya typografiska grepp. Form och innehåll i obönhörligt, kanske ibland forcerat samtal; diktsamlingen inte bara betraktad som ett samling texter på papper, utan som en formgivning i sig av materia.

I ”pärla barbie klistermärke” osv återkommer vissa fraser i en sorts repetitiv ontologi, som en sorts omtagningsprocess där variationerna yttrar sig i morfemens själva fibertextur. Här finns en enkelhet och demokratisk öppenhet inför språkets transparens – allt är möjligt, allt kan omkullkastas och göras om. Klichéen upphöjs till högsta meningsbärande element – för att ögonblicket efteråt klippas isär, raderas, återupprättas.

Språket – eller låt oss snarare säga texten, orden, morfemen – upplöses, eller omformas, till och med till geometriska figurer av bokstäver som virvlar runt på sidorna. Som om Apollinaire återuppstod och började leka med klossar; som om den diskursiva stabiliteten upplösts och språkmolekylerna sedan bildat nya legeringar.

I stencilhäftets ämbetsmannamässiga torrhet, med tillhörande spiralrygg, finns alltså både naiv lekfullhet och massa i förändring. Vad handlar det om? Är det bra? Ingen aning.

Mer läsning

Annons