Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kvinnorna slår tillbaka mot männen

Maria SvelandBefrielsenLeopard förlag

Annons

ROMAN. Jag minns det som i går. Hur polisens rekommendationer till kvinnorna i Örebro fick mig att storkna av ilska. Gå inte hem ensamma när det är mörkt, undvik parker och tunnlar, åk taxi – ja helst skulle vi väl sitta hemma och vänta på att våldtäktsmannen skulle gripas – om några år.

Jag känner igen ilskan i Maria Svelands roman.

Nu får det vara nog tycker Valerie, Khabat, Helena, Molly…

Nu är det dags att slå tillbaka. Kvinnornas befrielsefront ska bli verklighet:

”…så länge som samhället och rättssystemet sviker oss genom att låta våldtäktsmännen gå fria. Så länge kommer vi fortsätta överfalla oskyldiga män.”

Det utspelar sig i Örebro. Men det handlar ändå inte om serievåldtäkterna som ägde rum där mellan 2005 och 2010. Platsen finns men huvudpersonerna är fiktiva och sprungna ur min fantasi, skriver Maria Sveland, i förordet. Total fiktion och sanning på samma gång.

Serievåldtäktsmannen härjar. Kvinnorna har fått nog. Men Maria Svelands roman har en bredd som inte avgränsar det sexuella våld som inte känner några gränser.

Den centrala frågan speglas i familjerelationer, generationsmotsättningar, livet med vänner och arbetskamrater.

Det är en av bokens starka sidor. Maria Svelands prosa talar, dialogen är suverän. Trådarna knyts ihop.

Våldet och skräcken står i centrum och påverkar hela tiden. Men vi måste ändå fortsätta att leva.

 Det är klara gestaltningar av kvinnorna. Valerie, som är ledande när mötena om befrielsefronten drar igång. Khabat, som berättar om det fasansfulla anfallet mot Halabja där hon förlorade hela sin familj, Helena som inte klarar av relationen med Eddie.

Och så Cecilia som återvänder från Stockholm för ett vikariat på Nerikes Allehanda där männen tycker att hon hellre ska skriva om trevliga saker än våldsdåden som präglar staden. Och så Kajsa som kämpar i en mansdominerad polisvärld.

Befrielsefronten börjar agera. Överfallen blir bara notiser i lokaltidningen. Ilskan växer.

”Förbannadejävlaidiotmändjävlar”.

Men bokens slut blir kanske inte det vi väntar oss.

Ska vi möta våld med våld? Vad är alternativet när inget händer? Blir det extra komplicerat när kvinnorna står för våldet? Varför?

Frågor, frågor. Öppna slut öppnar för orden och tolkningarna.

Frågor, frågor. Låt diskussionen gå vidare. Det finns mycket kvar att säga och att göra.

Mer läsning

Annons