Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lydia Cacho

Annons

Hur ska jag kunna återge de här berättelserna utan att det blir eländespornografi?

Lydia Cacho sitter framför sin dator och skriver ut alla intervjuerna. Hennes känslor är starka, hon undrar hur hon ska orka fortsätta.

Hon gjorde det, och det blev ingen eländespornografi. I stället blev det en kampskrift – fasansfull och fylld av de mest avskyvärda och skrämmande berättelser.

I fem år har den mexikanska journalisten och författaren rest jorden runt för att skapa sig en bild av hur människohandel fungerar.

Den nya tidens slavhandel har ökat explosionsartat, konstaterar hon. Hon har intervjuat hundratals myndighetspersoner. Hon har träffat mängder av kvinnor och flickor och tagit del av deras fasansfulla berättelser om livet som sålda och köpta sexslavar. Hon avslöjar dubbelmoralen. Lagarna finns, men där sex, makt och pengar tar över har de inte längre någon betydelse. Och överallt finns lokala maffiaorganisationer med i en värld där globaliseringen blivit ett stort problem. Man läser och mår illa, men mest blir man ursinnig.

De frivilligorganisationer som jobbar hårt för att rädda tillvaron för över en miljon sexslavar världen över jobbar i motvind. Det handlar om stora pengar som sexhandeln drar in till ekonomin i många länder och då har lagarna ingen chans i kampen mot korruption och rättsligt sönderfall. I många länder hotas och förföljs de som försvarar traffickingoffer av polisen – de som egentligen borde står på deras sida, skriver Lydia Cacho.

Hon lever också själv under dödshot. Men det är värt att riskera livet för sina ideal, skriver hon i bokens tackord. Tacket går till den senare mördade Anna Politkovskaja för de samtal där de skrattade och grät tillsammans.

För tio år sedan ledde hennes arbete som människorättsaktivist till att hon grundade ett skyddat boende i sitt hemland. Det var då hon insåg att de utsatta är de enda verkliga experterna på sin egen historia.

Lydia Cachos bok är fylld av information: siffror, lagar och konventioner, maffiaorganisationer i olika länder. Det handlar om beskyddarverksamhet och om prostitution, om bordellerna, statliga eller icke statliga, dit samhällets toppar söker sig i jakten på allt yngre flickor. Det är övergrepp, sadistiskt våld, lögner hot och slaveri. Sexturismen och miljarderna den inbringar finns naturligtvis också med.

Det handlar om fattigdom, kulturkrockar, hedersbegrepp och religion. Men framför allt handlar det om pengar – och makt.

Organhandeln och handeln med unga människor som köps och säljs för arbete under slavliknande förhållanden, som får sina liv stulna, finns också här.

Turkiet, Israel och Palestina, Japan, Kambodja, Burma, Argentina och Mexiko får sina särskilda kapitel. Men vägarna till världens övriga länder ligger öppna. Och när hon avslutar sitt besök i Burma konstaterar hon… ”jag är inte journalist eller människorättsaktivist utan helt enkelt en kvinna som vandrar genom världen och ser all ondska och söker efter någon som kan ge svaret – om det finns något – på frågan: Hur rädda människan från människans grymhet?”

”De som påstår, eller föredrar att tro, att det går att skilja mellan sexuellt utnyttjande av vuxna, av tonåringar och av barn, och att de olika grupperna kan hållas isär, att människohandlarna går att resonera med och att vuxna prostituerade har ett fritt val, kommer att mötas av obehagliga överraskningar om de går ut på fältet, samlar fakta och tar reda på hur det förhåller sig.”

Lydia Cacho vet, för hon har varit där.

Men hon har inte nöjt sig med att kartlägga, besöka, intervjua, kämpa och trösta.

Den stora förtjänsten med Lydia Cachos bok är att hon vid sidan av alla fasansfulla berättelser om förnedring och förstörda liv hela tiden för ett resonemang om vilka som drar i trådarna –”börsspelare, de som äger femstjärniga hotell, köper flygplan och underhåller politiker, militärer, företagare och religiösa ledare.”

I kapitlet ”Slutsatser” resonerar hon kring staternas ansvar och vad som händer med de papperslösa som är helt utan rättigheter.

Hon konstaterar också kallt att det inte finns något land där man lägger ned kraft på att skapa verklig jämställdhet. Få män arbetar mot människohandel och våld mot kvinnor. Mannen måste helt enkelt skapa sig en ny roll, det är hennes slutsats.

Offren för trafficking och slavhandel måste få hjälp att bestämma över sina egna liv, skriver Lydia Cacho. Deras bästa vänner skulle kunna vara miljoner män som säger nej till slaveriet.

Det skulle vara möjligt att skriva hur mycket som helst om den här boken. Men i själva verket är det bästa man kan göra att läsa den. Och att sedan, som hon skriver, inse att det är vi som har ansvaret. Det är vi, alla vi i samhället, som måste inse vad som händer och agera.

För det är precis som författaren Majgull Axelsson säger i förordet: ”Detta är en riktigt otäck bok. Ändå är den alldeles nödvändig … för det största hotet mot kvinnor och barn som säljs i vår tid är bristen på kunskap hos oss andra.”

Mer läsning

Annons