Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Måns Wadensjö

Annons

Samma skarpsynthet som kännetecknade Wadensjös debut, ”Förlossningen” från 2009, återfinns likaså i den 23-årige författarens andra bok ”ABC-staden” som är lika mycket en prosalyrisk roman om en ung man och hans själlösa tillvaro i en lägenhet i Vällingby under 2000-talet som en genomgripande studie över stadsdelen i fråga, om dess tillblivelse och förhoppningar, om Sverige och folkhemmet och det avgrundsdjupa glappet mellan utopi, förväntan och verklighet.

Man brukar säga att den andra boken ska vara den svåraste, och även om Wadensjö visar tecken på en oanad litterär mognad genom sina stämningsfulla bilder och sitt förtätade språk finns det flera inslag i ”ABC-staden” som avslöjar författarens ringa ålder och därtill i sammanhanget sänker helhetsbetyget. Prosan är oantastlig, det är det ingen fråga om – problemet med ”ABC-staden” beror först och främst på att Wadensjö inte är konsekvent, varken i form eller förfarande.

Berättelsen är alldeles för fragmentarisk och ojämn vilket stjälper läsupplevelsen då man aldrig riktigt förmår sig att till fullo sjunka in handlingen, något som inte bara kan skyllas på Wadensjös högtflygande ambitioner utan också på förlaget som misslyckats med att vägleda en så uppenbart ambitiös och energisk författare.

Vi får dels plöja oss igenom en alltomfattande avhandling om Vällingbys uppkomst; från arkitektens hägrande visioner om ett Sverige i miniatyr, ett samhälle skapat specifikt för att tillfredställa den moderna människans alla behov så att man ”kan leva ett helt liv där utan att sakna någonting”, till protagonistens anspråkslösa vardagar där han kokar snabbmakaroner och kontemplerar kring tystnadens väsen – vilket, det ska erkännas, på sina håll kan kännas lite sensationssökande.

Det är som om Wadensjö själv skulle ha varit medveten om luckorna i handlingen och försökt att täppa igen ihåligheterna med rågade satser av högstämda, snudd på patetiska betraktelser bara för att uppväga den övervägande känslan av ofullkomlighet. Och med bokens essäiska styckesindelning, växlandet mellan skönlitteratur och ren faktamässig information, är det precis känslan av ofullkomlighet, av något som kunde ha blivit så mycket bättre som romanen lämnar kvar efter sig. ”ABC-staden” berättar historien om hur en stadsdels utopiska idé rasar samman och ironiskt nog följer boken likaså Vällingbys öde – den är välmenande och genuint intresserad av att sträva mot något bättre, men resultatet blir bara splittrat och oförlöst.

Mer läsning

Annons