Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mario Puzo

Annons

Förbättra, förfina eller höja. Alla är synonymer till ordet ”förädla”. Francis Ford Coppolas två första filmer i trilogin om familjen Corleone är prisbelönta storverk när de stramt berättar om den italienska maffians framväxt i USA. Coppola har inte förbättrat eller förfinat Mario Puzos litterära förlaga; förädla är ett verb som i det här fallet inte räcker till.

Coppola har skoningslöst stympat boken på dess litterära tillkortakommanden och den pinsamt formulerade kioskporr som Puzo betraktade som fullkomligt rimlig, eller – ännu värre och skrämmande nog – eggande för läsaren.

Och tro inte att det slutar vid enbart plumpt formulerade sexscener. Könsorgan – både längden och tjockleken på det manliga vidden och djupet i det kvinnliga – verkar ha varit ett perverst särintresse för Puzo. Ett intresse som Coppola klädsamt nog valde att gömma undan i förbifarten i sina filmer.

Bokförlaget återutger nu ”Gudfadern” i sin klassikerserie. Vilket är pinsamt om man ser det ur litterär synvinkel, men uppenbart logiskt om man betraktar det uteslutande marknadsekonomiskt; filmen är fortfarande ruskigt populär, alltså borde boken vara populär, alltså försöker man sälja den på nytt.

Puzos bok är ganska tung. Kanske kan du använda den som stadga i bokhyllan?

Kanske kan du använda den som träningsredskap?

Boken är inte genomusel. Inte alls. Gömd bakom sitt styltiga yttre och sina genuint ointressanta utflykter finns det i Puzos bok en genuin berättelse som fascinerat och inspirerat generationer.

Lyckligtvis ger marknadsekonomin dig ett enkelt val; du kan köpa filmerna och se fram emot en formidabel filmkväll. Och strunta i boken.

Mer läsning

Annons