Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Naturfotograferna

Annons

Vi vet ännu inte vad den sociala välfärden kostat i förlorad ekologisk mångfald. Förlusten av urskogar, rent vatten och ett rikt djurliv har illusoriskt givit oss ett ekonomiskt rikare liv.

Ja, det är uppfattningen om hur natur och naturbehärskning har kommit att bli invävda i varandra som Naturfotografernas nya bok ”Vår sanna natur – naturfotograferna ser på Sverige” handlar om.

Medlemmarna i föreningen Naturfotograferna tillhör den svenska eliten inom naturfotografering. Inträdeskraven är hårda och det här är alltså en bok med fina, nästan romantiska naturfotografier.

Visserligen visas ett och annat kalhygge men jag tror faktiskt att bokens budskap hade kunnat understrykas än mer med några bilder från några förorenade områden.

Boken har en jämn balans mellan text och bild. Texten är skriven av journalisten Henrik Ekman och den vittnar om djup kunskap om den svenska naturen och dess utmaningar från skogsbolag, gödningsgifter och andra hotfull-heter i det moderna samhällets fotspår.

Bokens tyngdpunkt vilar i fem avsnitt om kusten, skogen, jordbrukslandskapet, insjöarna och fjällvärlden. Stundtals är läsningen en ren fröjd som framför allt fördjupar den historiska förståelsen av hur den svenska naturen har kommit att bli så som den är i dag.

I kapitlet om skogen får läsaren en överblick i den svenska skogens kulturhistoria under de senaste 10 000 åren där människans kluvna relation till skogen hela tiden står i centrum. Vi är i behov av skogen men samtidigt skövlar vi den och urholkar dess mångfald. Boktiteln anspelar på ett naturdokumenterande innehåll där fotografer och författaren förmedlar sina ”sanna” versioner av den svenska naturen. Men titeln anspelar också på den moderna människans rovdrift på naturen. Känsliga naturvärden har ofta fått ge vika för ekonomiska vinstintressen.

Ekmans berättariver tycks gränslös och han blandar egna upplevelser med citat från Carl von Linné, Harry Martinsson och Kerstin Ekman. Jag läser boken som ett strålande exempel på det Max Horkheimer och Theodor W Adorno benämner upplysningens självförstörelse.

Texten blir en sammanfattning av modernitetens illusion i vilken vi hela tiden misslyckas i vår strävan efter att kontrollera det okontrollerbara. Naturen slår tillbaka mot civilisationen med översvämningar och mystiska sjukdomar. Vår sanna natur är en hotad och sårbar natur.

Mer läsning

Annons