Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Niklas Orrenius

Annons

Jag ser henne framför mig och känner hennes rädsla.

Hon springer nerför backarna i Tomelilla centrum. Efter henne kommer ett gäng trakasserande tonåringar. Vad skriker de? Jävla neger? Något med gardin?

Varför kan de inte bara sluta, undrar Malyum Salah Hashi.

Tre månader tidigare hade hon kommit med sin familj från Somalia. Det hade blivit omöjligt att stanna där.

I Tomelilla trappas trakasserierna upp. Snöbollar, vattenballonger och stenar träffar henne och hennes barn.

– Varför stenar de dig mamma, undrar sexåringen.

Berättelsen från Tomelilla finns med i ett av de 23 reportagen i ”Sverige forever in my heart”, reportage som tidigare varit publicerade i tidningen Sydsvenskan, där Niklas Orrenius arbetar.

Just det här gav eko över hela Sverige. I Tomelilla samlades några hundra människor till en ljusmanifestation för tolerans och gemenskap. Men reaktionerna var långtifrån alltid positiva. Niklas Orrenius och tidningen fick ta emot hatiska mejl och telefonsamtal med grova rasistiska utfall mot muslimer.

”Jag trodde jag var härdad efter snart tjugo år som reporter med en hel del bittra mejlare och uppringare. Men den här avhumaniseringen av ett brottsoffer skakade om mig i grunden, gjorde ont”, skriver Niklas Orrenius i sitt förord.

Nationalism, främlingshat, förflyttningar i världen, intolerans och utanförskap. Det är stor bredd i reportagen.

Men det finns en gemensam tråd – framför allt handlar de om rädsla, säger han själv. Vad som händer när vi inte kan hantera vår rädsla för det vi inte känner igen, vår rädsla för förändring.

Reportagen börjar den 28 juni i Östra Göinge, det som kallas för Skånes Norrland. Sista reportaget är från den 23 oktober förra året i svältens Kenya, en växande katastrof som mediedramaturgin inte förmår att hantera.

”Sverige forever i my heart” är en samling mycket skrämmande och synnerligen välskrivna reportage. Här finns inget skrap från ytan – här ställer han nästa fråga – och nästa … Och som ett stort extra plus finns en nyskriven text till varje reportage under rubriken Vad hände sen?

Här får vi veta mer – i en del fall har det ju gått några år – och här finns författarens nya tankar och kompletteringar. Ett alldeles utmärkt sätt att presentera en sådan här samling som är stor i sig men som nu får en extra krydda.

Jag har läst om judehat, islamofobi, homofobi, livet på Guántanamo, om Sverigedemokraternas starka fästen i södra Sverige, om framväxten av Skånepartiet och vad som hände sedan.

Jag har läst om folkomröstningen och främlingshatet i Sjöbo. Jag har läst om den komplexa situationen i Södertälje och om krigsveteranerna från Vietnam och Irak som med tunga vapen jagar mexikanska flyktingar i den dödshotande öknen.

Jag har läst resonemang som man inte vill ska finnas.

Man blir matt.

Reportrar som Niklas Orrenius kan inte överskattas.

Mer läsning

Annons