Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Oya Baydar

Annons

Oya Baydar är en flerfaldigt belönad turkisk författare med ett femtontal böcker bakom sig. ”Förlorade ord” är den första som översätts till svenska. Det nya Bonnierägda förlaget 2244 specialiserar sig just på länderna runt Svarta Havet.

Den som har förlorat sina ord är den berömda författaren Ömer Eren. Han är gift med den framstående naturvetenskapliga forskaren Elif. De har en son, Deniz, som har flytt från sina föräldrarnas höga förväntningar till ett enkelt liv på en norsk ö och bildat familj där. Men Ömers och Elifs liv går på tomgång. Ungdomens revolutionära glöd har falnat, både karriären och förhållandet går på tomgång.

Det andra paret är två unga kurder Mehmet och hans gravida fru Zelal. De är på flykt, Mehmet har deserterat från gerillan och Zelal flyr från sin familj vilkens heder hon har fläckat genom att bli gravid efter en gruppvåldtäkt.

Genom dessa två par skärskådar Baydar ytterligheterna i det turkiska samhället. På den ena sidan tampas de intellektuella med sina etiska och existentiella spörsmål och på andra sidan kämpar den fattiga kurdiska minoriteten både mot samhällets förtryck och sina egna urgamla traditioner. Och i båda fallen försöker de unga fly: både Mehmet och Zelal och Deniz söker ett bättre liv: den välutbildade Deniz vill tillbaka till den okomplicerade enkelheten och de unga kurderna vill frigöra sig från klaners lagar och i Mehmets fall tvångsrekrytering till kampen vilkens våldsamma spelregler han inte kan acceptera.

De två parens öden sammanlänkas av en slump: på busstationen i Ankara träffas Zelal av en förlupen kula. Ömer hjälper den skadade flickan till sjukhus och ger Mehmet tak över huvudet. Han vet inte riktigt varför, men han startar en odyssé mot de östliga bergen varifrån de unga kommer. Samtidigt färdas Elif västerut, till en kongress i Köpenhamn och till den norska ön för att träffa sin son och sonson.

Hon har inte kunnat acceptera sonens livsval och de har inte träffats för flera år.

”Förlorade ord” är ett hedervärt försök att belysa ”de andras”, i det här fallet kurdernas, kamp för erkännande och lika villkor. Den radikale och moderna Ömer har då och då skrivit några stödjande artiklar men ju djupare in i landet han reser desto tydligare upplever han ytligheten i sitt engagemang.

Författaren spetsar till våldets problematik: Efter en sejour som krigskorrespondent har Deniz flytt till den lilla ön i Nordnorge: ”Här kan inget ont hända.” Men under byfesten tuttar gästande skinnskallar eld på hans svärföräldrars hus... Man kommer inte undan, det finns inga fredade zoner längre.

Boken är både reflekterande och filosofisk. Stilen är stundom sirligt högtravande på ett i orientalisk berättartradition vanlig men för västerländska läsare föråldrat sätt. Berättarperspektivet växlar mellan jagform och en anonym berättarröst i mycket tvära kast, lager läggs på lager även tidsmässigt.

Baydar ställer svåra frågor men hon antyder också lösningar. På landets yttersta utpost i en liten stad träffar Ömer Jian, en kurdisk apotekare, en kvinna med sällsam lyskraft och styrka. Jiyan är mera en mytisk figur än en levande människa – hon symboliserar syntesen och friheten.

De två förälskar sig, Ömer vill stanna men Jiyan uppmanar honom att återvända. Genom sin kärlek till henne når han en djupare känslomässig förståelse av hennes brända och skövlade landskap, och denna känsla ger honom också orden tillbaka.: ”Jag visste inte att rösten jag hörde var ljudet av den smärta som våldet gett upphov till, men det fick jag lära mig. Det var rösten jag följde, och jag fann ordet. Nu har jag äntligen något att säga.”

Mer läsning

Annons