Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Per Hemberg

Annons

Förra sommaren tillbringade jag alldeles för mycket tid av min semester med att befria en gammal dubbeldörr från nästan hundra år av färglager, plåtpåläggningar och andra ”moderniserande” tillägg. Den där dubbeldörren från senare delen av 1800-talet är tänkt att ersätta den 40-tals dörr som sitter på vårt sommarhus. Huset blir då mera tidstroget den stil som Närkes parstugor hade en gång – tror jag.

Jag är inte byggnadshistoriker men hela huset är återuppbyggt i början av 1900-talet på platsen men har en mycket äldre historia inuti. Möjligen av flera gamla hus. Bland annat är dörrarna på övervåningen troligen från 1700-talet med sina smidda gångjärn, och väggtimret bär här och var spår av dymlingar som inte längre har en funktion, golv som slitits där ingen längre kommer åt, takplankor som nog har varit ett vackert golv en gång.

När sommaren var över förra året skall jag erkänna att jag var hjärtligt trött på de där dörrarna, när de väl stod där i nästan nyskick. Med den erfarenheten framstår distriktsläkaren i Pålsboda, Per Hembergs återskapade 1700-talsherrgård Haddebo i Sydnärke, som ett fullständigt imponerande Hercules-arbete. Mina dörrar blir som ett tidsflarn av arbetsinsats i jämförelse med det arbete Hemberg och hans familj lagt ned på sitt projekt.

Nu har det också blivit en bok som berättar om den (arbets)resan där byggnadsantikvarisk kunskap blir en del av den fascinerande läsningen för såväl den allmänt historiskt intresserade som för den som just köpt sig eller ärvt ett husobjekt i svårt behov av just ett nytt liv. Vid sidan av den mest utbredda svenska hobbyn – att renovera sitt kök efter att badrummet blivit ett mini-spa – är byggnadsvård något som blir allt populärare, att återskapa och ge liv åt något svunnet, att klä av gamla hus deras modernitet och renovera tillbaka dem till ursprungsskick och utseende.

För alla oss med ett kliande utslag av byggnadsvårdsiver i själen är Per hembergs berättelse om Haddebos återkomst från historien fascinerande och tankeväckande.

Att renovera ett hus är en sak men när huset rivits eller brunnit ned blir insatsen betydligt större för att inte säga gigantisk. Haddebo bruk i Svennevads socken har en historia tillbaka till mitten av 1600-talet. Platsen ligger vackert och har ett vatten intill som tillät bruksverksamhet med vattenhjul. Under den karolinska epoken byggdes med tidsintervall två mangårdsbyggnader på platsen: Nedre och Övre Haddebo. Den senare brann ned 1941, medan Nedre Haddebo hade rivits i slutet av 1930-talet.

På platsen för Nedre Haddebo byggdes ett jägmästarboställe med en typisk svensk trävilla med källare.

När Per Hemberg realiserade sin idé att på den platsen återskapa en karolinsk herrgård, så nära det originalskick Haddebo en gång varit, började ett synnerligen omfattande byggnadsprojekt som tagit tio år att genomföra, många kronor, men framförallt byggnadsarbete, efterforskningar, åter-, om- och nytänkande kring äldre byggnadssätt, och ett återerövrande av gamla byggnadstekniker.

Att återskapa det Fågel Fenix Haddebo framstår som, hade en lyckosam grund: När resterna av det brunna Övre Haddebo revs togs allt som kunde tas om hand tillvara och magasinerades – från timmer, över spegeldörrar, till handsmidd spik och andra inredningsdetaljer. Det samma gällde Nedre Haddebo och i än högre utsträckning eftersom byggnaden var mer eller mindre intakt när den revs. Det fanns alltså en rad byggnadselement som kunde infogas i den nygamla herrgården och som så att säga direkt bidrog till den känsla av äkta 1700-tal som var intentionen med hela byggprojektet.

Per Hemberg är en noggrann berättare av Nedre Haddebos återkomst till verkligheten från historien. Han är, märker man i texten, en ytterligt omsorgsfull person som gjort det mesta helt rätt från byggnadshistorisk synpunkt, vilket man förstår av den kände byggnadshistorikern Rolph Edenheims entusiastiska förord. Han har också varit konsult och bollplank under byggnadens uppförande för att det skall bli så historiskt och tekniskt rätt som det bara går. Herrgården har exempelvis mer än tiotusen handsmidda spik inslagna, ja även brukade och uträtad handsmidd spik från äldre tid har använts.

Per Hemberg har en torr humor som mer än en gång får läsaren att le över vedermödor, svåra avväganden och just den enorma arbetsinsats som Hemberg själv, skickliga hantverkare ur olika skrån, familjen och vänner bidragit med för att återskapa Haddebo.

Boken ger även en bild av hur äldre tiders byggnadstekniker mycket väl passar in i samtidens tänk om hållbar utveckling, miljöhänsyn men också om hur nya tekniska system och material trots allt kan inlemmas i en grundtanke om ett genuint 1700-tals hus vars väggar enbart består av återvunnit gammalt timmer.

Bokens tema förutom byggnadsteknik och byggnadsvård är estetik. Även här finns boken igenom talrika entusiasmerande exempel på hur konsekvent Hembergs varit för att nå den genuina känslan av en 1700-talsgård. Det gäller allt från lerklinade innerväggar, handhyvlade paneler, över kökets murade spiskåpa till hallens utformning och färgsättning.

I Haddebo har undret skett: allt som en gång sparats har återanvänts i bygget och inget (nästan) har sparats när det gäller arbetsinsatsen att nå dit projektet syftade. Ett Hercules-arbete har fullbordtas, och det i en tid av snabba enkla omvägar i det mesta vi företar oss annars i det moderna livet.

Per Hembergs Haddebo är värd all uppskattning för den vilja att fullfölja som nu manifesterats och dessutom att lyckas återskapa en 1700-tals miljö som känns fullständigt helgjuten.

Mer läsning

Annons