Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Per Ole Persson

Annons

Ön Timor ligger i yttersta änden av Sydostasien, där ett band av större och mindre öar sträcker en svans ut i havet. Ön delas i Väst-Timor och Öst-Timor. Efter andra världkriget kom Väst att ingå i Indonesien och 1974 utropade sig Öst-Timor som en självständig stat, vilket inte hindrade att Indonesien från att invadera området. Det blodiga frihetskriget slutade med Öst-Timors självständighet 2002. Strax utanför Timors östliga spets ligger den heliga och obebodda ön Jaco. Den beskrivs ibland som paradisisk.

Per Ole Persson debuterar med romanen Jaco (Bonniers). Han skriver sparsmakat, med omsorg om varje ord, vilket ger spänning och en närmast hyperrealistisk prägel åt berättelsen.

Omslaget pryds av ett krokodilöga, som ett stillsamt hot. Romanen handlar om en ung svensk man som nästan av en slump reser från Guatemala till Timor. Från huvudstaden Dili beger han sig österut. Där träffar han på ett ungt par, den höggravida Miriam och hennes Elias. När oroligheter utbryter flyr trion till Jaco.

Det finns en erotisk spänning mellan Miriam och svensken. Mellan Elias och svensken råder vaksamhet, svartsjuka, knappt återhållet raseri, och en viss manlig gemenskap. Romanen är ett kammarspel, de driver ett komplext spel med varann, med en händelselinje som slutar i ett våldsamt crescendo.

Jaco är ett sentida barn av såväl Främlingen som Flugornas herre, Mörkrets hjärta och filmen Den sista färden. Kulturer, tänkesätt, politiska strukturer kolliderar, ur rädslan för det okända och vilda i Jacos inre stiger som ett gift förvillande och infekterande på sinnena. Persson skriver om den urgamla rädslan för mörkret och det främmande, för att förlora sig själv och sin själ åt monstret längst inne i oss, det som bor i varje paradis. Han gör det bra.

Mer läsning

Annons