Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rebecca Skloot

Annons

I Nationalencyklopedin står följande om HeLa: ”celler som 1951 isolerades från en livmoderhalscancer och vilka till skillnad från flertalet andra människoceller förökar sig obegränsat i en cellodling. Under gynnsamma odlingsbetingelser dubblerar cellerna sitt antal på 24 timmar. De har fått sitt namn efter den 31-åriga patienten Henrietta Lacks, som avled samma år som tumören upptäcktes och cellerna isolerades. Stora mängder används över hela världen inom bland annat cellbiologisk, virologisk och molekylärbiologisk forskning.”

Den unga vetenskapsjournalisten Rebecca Skloot har ägnat sig åt Henrietta Lacks och hennes familj, liksom åt den forskning där hennes celler använts. Resultatet har blivit en bok som bara i USA har sålts i 1,5 miljoner exemplar. Den har översatts till 25 språk varav svenska nyss blivit ett. Det görs också en film grundad på boken med Oprah Winfrey som en av producenterna.

En rad fängslande beskrivningar finns om familjen Blacks liv före och efter Henriettas tragiska och mycket plågsamma död i cancer. Hon efterlämnade man och fem barn. Det tog lång tid för Rebecca Kloots att vinna dottern Deborahs förtroende, men när hon gjort det fick hon en huvudkälla till det hon ville skriva om. Fattigdom, misstänksamhet och bitterhet präglar flera i familjen Lacks. Henriettas yngste son och en dotterson är grovt kriminella.

Många har upprörts över att familjen inte fått någon ersättning för allt det värdefulla Henriettas celler från cancertumören gett upphov till. De har bidragit till polio-vaccinet, de har varit på månen och de har gett upphov till tre Nobelpris.

Juridiken i detta sammanhang är dock inte helt klar. Åtskilliga sidor i boken ägnas åt forskningsetik och åt rättsfall när det gäller upphovsrätt. Rebecca Kloots berättar i bokens efterord att de vanligaste frågorna hon får är: ”Var det inte olagligt att läkarna tog Henriettas celler utan hennes vetskap?” och ”Måste inte läkarna berätta för en när de använder ens celler för forskning?”

Svaret på båda frågorna är nej – både 1951 och 2009 då den första upplagan av boken kom ut.

I dag har de flesta amerikaner sina vävnader lagrade någonstans. När man tar ett rutinblodprov eller får ett födelsemärke borttaget eller dylikt blir inte alltid den borttagna vävnaden bortkastad, även om den juridiskt kan betecknas som avfall. Läkare, sjukhus och laboratorier behåller den, ofta för alltid.

Boken torde bli ett äreminne över en fattig färgad kvinna, som indirekt gjort så mycket för medicinska framsteg. Den är lättläst och kan rekommenderas för alla.

Mer läsning

Annons