Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ronny Ambjörnsson

Annons

ESSÄER. Få saker lär oss så mycket som en spirande eller tynande trädgård. De gamla kineserna framhöll att om vi sträcker oss för långt tappar vi lätt balansen. I stället ska vi lära av bambun. Stå stadigt, vik undan när det är befogat, men res dig alltid igen!

Trädgårdar i litteratur och verklighet är ett fascinerande ämne som idéhistorikern Ronny Ambjörnsson behärskar till fullo. Engagerat och inspirerande svingar han sig från den gamle mästaren Lao Zi (som levde i Kina mellan 500 och 600 år före Kristus) och hans konkreta livsvisdomar utifrån bambu till den nuvarande svenska trädgården.

Den senares ursprung härleds till lövängarna där utrymmet för träd och äng var noga balanserat. För mycket ljus och värme och gräset torkade bort, för mycket skugga och växandet kom av sig.

Ambjörnsson belyser också trädgårdens betydelse som fredat rum där vi, i bästa fall, vågar vara oss själva. Exempelvis när Sokrates och Faidros samtalar under en skuggande platan och inser att kärleken inte är vilken känsla som helst utan även innehåller en galenskap som är gudarnas gåva till människorna.

Lägg till det koloniträdgårdarnas sociala sprängkraft och trädgårdars betydelse för lek, samvaro, fantasi och kunskap. Om forna generationers odlande vittnar den syrendoft som kan möta oss i en glänta i skogen. En indikation på att det här bott människor vars hus sedan länge raserats, medan de doftande buskarna överlevt.

Ronny Ambjörnsson väjer inte heller för odlandets realiteter, som när han själv planterar rosor efter alla konstens regler och tvingas inse att buskarna inte trivs. Åtminstone inte där han vill att de ska växa.

Även om medeltidens gräsmattor inte var lika dominerande som dagens finns det texter från 1200-talet som konstaterar att den gröna färgen kan ge liv åt trötta ögon. Dåtidens kyrkogårdar och trädgårdar gränsade ofta till varandra. De döda sov under sitt gröna täcke, likt underjordiska knoppar i väntan på sin uppståndelse.

Något att begrunda när vi så här års tar itu med kirskål, ogräs eller ovälkomna plantor som hotar ta över det trädgårdsrum vi vill skapa. Ett växande som hela tiden sker på våra, andras och växternas egna villkor. Ambjörnssons trädgårdsodyssé rymmer förvisso smutsiga fingrar och idogt rensande, men där finns även insikten om trädgårdens helande verkan, dess skapande kraft och fantasifulla labyrinter. Kort sagt trädgårdens betydelse för mänskligt liv.

Mer läsning

Annons