Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Staffan Ekegren (text) Lasse Persson (foto)

Annons

Gösen är fiskälskarens räddning. Med fler och fler rödlistade arter är gösen ljuset i mörkret för den som vill äta fisk utan att göra våld på miljösamvetet.

Det finns all anledning att uppmärksamma denna delikatess ur abborrfamiljen. Särskilt för oss som bor vi stranden av Hjälmaren, landets finaste gösvatten.

Staffan Ekegren och Lasse Persson har gjort så i sin bok ”Fångad av gösen”. Idén att göra ett praktverk är utmärkt. Alla förutsättningar finns.

Först och främst gösen i sig, lika god med enbart salt, peppar och smör som i mer avancerade anrättningar.

Innan fisken hamnar på matbordet finns en fascinerande kedja av händelser där människans slit för födan blandas med den moderna marknadsekonomins krokiga vägar.

Hjälmargösen är ingen lokal angelägenhet. Det mesta går på export, till Tyskland och Frankrike. Det kan vi tacka ett antal framsynta människor för.

På 90-talet började jobbet med att reglera fångsten så den skulle bli hållbar. I dag är gösfisket miljömärkt och yrkesfiskarna försörjning säkrad.

Staffan Ekegren, text, och Lasse Persson, bild, har en riktig framgångssaga att förmedla. Yrkesfiskarnas berättelser om sina moderna liv med ett urgammalt näringsfång ger oss stadsbor en insikt om hur slitsamt, oförutsägbart och ibland farligt det är att fiska trots modern teknik. Hjälmaren visar ett annat temperament där ute än från Osets promenadstråk.

Ekegren och Persson vill ta ett totalgrepp på Hjälmargösen. Det är inget fel. Men de, och förlaget, borde ha tänkt till några varv till innan tryckningen.

Texterna borde ha redigerats hårdare. Boken är också en genreblandning som bara förvirrar. Insprängda oden till gösen gör bara att jag som läsare tappar tempo. Det är de riktiga människorna runt gösen som är intressanta.

Många av Lasse Perssons bilder är fina men även här borde urvalet ha varit mycket snävare. Överflödiga bilder skämmer helhetsintrycket i ett ”praktverk”.

En bok om gösen måste innehålla recept. De finns också men tyvärr inte i användarvänlig form. En del är insprängda i texterna. Har de sin traditionella form så finns oprecisa måttangivelser som ”minsta förpackningen med tomatpuré” och ”salt”.

Med min nyköpta gös på köksbänken gav jag upp och googlade recept i stället. Vi är inte alla Kajsa Wargs likar.

Det känns enbart tråkigt att gösen inte fick den fulländade hyllning som den är värd och att upphovsmännen inte krokade loss en lång rad av sina älsklingar.

Mer läsning

Annons