Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Stona Fitch

Annons

Han tillhör de lyckade, amerikanen Eliott Gast, men lever ändå i anonymitet. Han är en välbärgad finansman som agerar bakom kulisserna, nästan lite tillbakadraget. Han är intelligent, skarpsynt, och svårrubbad. Ändå betyder allt det där ganska lite, när han plötsligt en dag dras in i en bil på en gata i Bryssel. Plötsligt finner han sig i en lägenhet, till en början utan kontakt med omvärlden.

Vad som sedan följer är ett intrikat psykologiskt spel mellan Gasts försök att greppa situationen, få svar på frågan varför han är där han är, och de ansvariga som till slut ger sig och sina motiv till känna. Indragen i vad som visar sig vara en via nätet livesänd, interaktiv show, kastas Gast mellan skräck, kontemplerande minnen, tristess, och smärta. Det som gör situationen än mer bisarr är gisslantagarnas beslutsamhet att ställa honom till svars för något han åtminstone inte initialt förstår, genom intrikata, utstuderade, och av ”publiken” utvalda tortyrer. Och här blir det riktigt magstarkt.

Fitch är en synnerligen skicklig stilist. Han låter sin huvudperson notera och beskriva utan vare sig vämjelse eller överdriven affekt; men i just i sin smärtsamt konkreta registrering av de mest ohyggliga händelser, så blir framställningen särdeles obehaglig. Här finns intressanta inslag som närmar sig både globaliseringens allt annat än ensidiga mynt (inte minst när diskussionerna mellan Gast och hand kidnappare ges utrymme), och en sorts fetischerad samtidsvoyeurism, som tycks annektera vår kultur alltmer ogenerat. Vem ser vad och varför? Och vad ser vi när vi ser?

Vem utnyttjar vem? Risken finns definitivt att sådana intressanta frågeställningar om inte försvinner så åtminstone lätt tappas bort i tortyrexcesserna.

Och kanske är det bokens centrala poäng: kan läsaren hålla intresset vid liv i de avsnitt i boken där idéresonemangen förs? Eller är vi redan så styrda av vår inlärda förväntan på affekten, så hungriga efter illamåendet och det chockerande, att vi offrar eftertanken för längtan efter nästa våldskick? Jag säger inte att det är så, och säger inte heller att Fitch har skrivit en fundamentalt (väst)civlisationskritisk studie i den medvetet populärkulturella pastischens kostym. Men det kan vara så. Och i så fall är Stona Fitch ovanligt begåvad.

Mer läsning

Annons