Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Taina Adolfsson

Annons

Nyligen ägde en upprättelseceremoni för vanvårdade fosterhemsbarn rum i Stockholms stadshus. Den svenska staten framförde en ursäkt för 1300 kränkta personer.

Den ekonomiska kompensationen för deras umbäranden är på väg efter många turer.

Under åren 1939-45 hände kanske den största förflyttningen av barn i historien: 70000 finska krigsbarn mellan 1 och 16 år placerades i Sverige. Omkring 15 000 av dem återvände aldrig till Finland. Sverige ordnade barnhem, barnsjukhus och fosterhem åt dessa i många fall sjuka och undernärda barn.

Det finns gott om berättelser om självuppoffrande insatser och goda hem men i efterhand har man också lyft fram aktionens problematiska och negativa sidor. Avsikten var den bästa men man gjorde kanske mera skada än nytta med tanke på barnens identitetsutveckling och hemmahörighet. ”Det får aldrig hända igen” lyder slutomdömet för aktionen numera.

Bland de finska barnen finns det ju naturligtvis fall och öden som skulle ha varit på plats i Stockholms stadshus.

I bokserien En sann historia av Bra Böcker publiceras Taina Adolfssons berättelse ”Påtvingat liv”. Seriens namn förutsätter att historierna är sanna. Det är fråga om självbiografisk dokumentation och inte fiktion. Den 6-åriga Taina utsätts direkt för sexuella övergrepp av fosterpappan, fostermamman som blundar för övergreppen kränker Taina verbalt och psykiskt. Som vuxen söker sig Taina till destruktiva relationer och börjar dricka själv. Hennes försök att skapa ett anständigt liv försvåras av kränkningar från myndighetspersoner.

”Påtvingat liv” kan inte bedömas som litterärt verk utan som ett vittnesmål, ett inlägg i diskussionen om barnens rätt till sin etniska identitet och sitt eget språk.

Med publicering av ”Påtvingat liv” har Taina Adolfsson fått sin privata upprättelse och det är för henne väl unnat.

Mer läsning

Annons