Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Texter att skratta och gråta med

Nora EphronJag minns ingenting och andra betraktelserÖversättning: Pia PrintzPrintz publishing

Annons

MEMOARER. Nora Ephron älskade det svischande ljudet från gässens vingar i luften. Det gjorde henne upprymd, förebådade sommarens magi och fick hjärtat att fladdra. Sedan började hon avsky fåglarna som förebådade sommarens slut och att allt annat i sinom tid upphör.

Nu är hon död 71 år gammal och hennes sista bok har översatts till svenska.

Där berättar hon om hur gässens efterlängtade ankomst förvandlades till oharmoniskt tutande.

Ephron var verksam som journalist, manusförfattare, romanförfattare, regissör och dramatiker.

Kanske mest känd för filmerna ”Silkwood”, ”När Harry mötte Sally”, ”You´ve Got Mail” och ”Sömnlös i Seattle”.

Hon började sin journalistiska bana med att dela ut post på Newsweek Magazine.

Ett kvinnoarbete, män med samma meriter anställdes som reportrar och skickades till en lokalredaktion någonstans i Amerika. Författaren konstaterar att visst var det orättvist, men så var det 1962.

När hon sedan fick provanställning som reporter på The Post var det som att stiga rakt in i en trettiotalsfilm. Skrivborden var gamla, stolarna trasiga. Alla rökte, men det fanns inga askfat.

Själv minns jag hur en äldre manlig journalist askade i min kaffemugg när jag fått min första anställning som journalist. Så var det då, åtminstone ett decennium senare.

Hennes andra skilsmässa beskriver hon som den värsta sortens, ändå upptäcker hon en dag att skilsmässan varat längre än äktenskapet, men att den slutligen är över.

Hon väjer inte för smärtsamma inslag som föräldrarnas accelererande alkoholism, lögner och sanningar inom journalistiken eller floppar.

Det sorgliga, smärtsamma och pinsamma med att ha en filmflopp.

Själv har hon inte växt av sina misstag, utan den främsta lärdomen är att det är fullt möjligt att man kommer att misslyckas igen.

Nora Ephron är en rasande skicklig skribent som ofta utgår från det personliga samtidigt som hon blottar skevheter och orättvisor. Det som i förstone förefaller som lättsamma lustigheter kan vara sylvasst.

Men när hon skriver att ”på något plan har mitt liv varit bortkastat på mig.  Jag menar, om inte jag kan minnas det, vem kan då göra det?” är det en sanning med modifikation.

Vi är många som kommer att fortsätta att provoceras, skratta och gråta åt och med hennes texter.

Mer läsning

Annons