Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tobias Barkman Joakim Palmkvist

Annons

Ingenstans i Sverige är människorna så rädda att bo som i Malmö. Det visar en stor enkät som Brottsförebyggande rådet (Brå) gjorde förra året.

Om detta skriver Tobias Barkman och Joakim Palmkvist i sin reportagebok. Sedan jag läst den är jag inte det minsta förvånad.

Det pågår ett krig i den undre världen, ett krig som har flyttat ut på gator och torg. En ny generation kriminella har tagit över och det sätter sin prägel på staden.

Annan Brå-statistik från i år visar att medan det dödliga våldet i Sverige faktiskt minskar något blir gangstermorden allt fler. Främst på listan ligger Malmö och Skåne.

- Det är för mig en fullständig jävla gåta att inte tredje man har träffats av en förlupen kula ännu, säger Göran Landvall vid länskriminalens underrättelserotel i Malmö.

Han ser mörkt på framtiden för den nya generationen kriminella. Gängmentaliteten börjar redan i skolan och många rekryteras tidigt, kanske redan i femman. Det är ett sätt att få respekt. Och ingen tjallar. Det är den undre världens krav på tystnad.

Det är ett imponerande, detaljrikt och skrämmande reportage i bokform som de båda kriminalreportrarna vid Sydsvenskan har levererat. Det är lätt att inse vilken omfattande research de gjort för att kunna lägga sitt pussel. Ibland har reportrarna själva blivit hotade.

Poliserna lämnar inte många uppgifter, de kriminella tiger för det mesta. Men det finns undantag. Några har vågat berätta anonymt.

Till vardags är en reporter ofta så djupt nedsjunken i mängder av information att det är lätt att tappa det större perspektivet, konstaterar författarna.

I debatten ses den organiserade brottsligheten gärna som en organism. Den liknar en bläckfisk som har staden i sitt eget grepp.

Vi behöver en fast grund att stå på för att inte hamna i cirkelresonemang, konstaterar reportrarna. Och så sätter de i gång att analysera vad den här bläckfisken egentligen står för.

Och namnen flödar över sidorna, namn som ibland ersätts av bara initialer. Gänguppgörelser, falanger, knarkhandel, skottlossning, sprängattentat, kortkapning, svartklubbar, spel. Våld, våld, våld – hur påverkas vi av det i längden?

Och så morden. Författarna skildrar nio av dem. Sju av dem är fortfarande ouppklarade.

Det är svårt att se ljust på framtiden, konstaterar de.

Vi får följa med på vandringar i de delar av staden där det ser mörkast ut. Seved med den beryktade Rasmusgatan. Norra Grängesbergsgatan som på plats bara kallas ngbg. Rosengård med laglösa Herrgården. Stortorget.

K-falangen och M-falangen tycktes tidigare föra ett krig om marknadsandelar i knarkhandeln. Nu verkar motsättningarna ha fått andra förtecken. Striden har en egen dynamik, konstaterar Barkman och Palmkvist. Nu är det personlig fiendskap och krav på blodshämnd.

Och medan polisen jobbar för att straffen för vapenbrott ska bli hårdare ligger mordutredningarna och samlar damm.

Kritiken mot polisen finns här hela tiden mer eller mindre tydligt. Och mot samhället i övrigt. Alla är överens om att de som vill lämna det kriminella livet behöver stöd från samhället. Något sådant program finns inte, konstaterar författarna. ”Trappan ner till den undre världen är kortare än någonsin”. Gängen finns där, det är bara att haka på. Utanförskap och svåra sociala förhållanden gör sitt till.

Kommunalrådet i Malmö, Ilmar Reepalu, studerade narkotikatrafik och annat på den beryktade Rasmusgatan nyligen och han var inte nådig i sin kritik av polisen.

Det blev ett krismöte med polisledningen. Nu är det nya planer på kameraövervakning med New York-polisens noll-toleransprogram som förebild.

Polisen och de sociala myndigheterna i Malmö säger att de är bättre rustade än någonsin för att bekämpa den organiserade brottsligheten.

Men resultaten syns inte, det är författarnas besked.

De har skrivit en skrämmande och viktig bok. Det är naturligtvis naivt att tro att vi lever i den bästa av världar. Men här är det riktigt illa. Det har Tobias Barkman och Joakim Palmkvist givit oss svart på vitt på. Bakom rubrikerna och polisens otydliga kommentarer finns en annan sanning.

Mer läsning

Annons