Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Zlatan Ibrahimović /David Lagercrantz

Annons

Det är stundtals trist att läsa en bok som är så upphaussad som Zlatans självbiografi, tack vare alla förhandsartiklar visste jag redan nästan hela innehållet i förväg. Vissa partier känns det mest som att jag bockar av; där kom bråket med tränaren Pep Guardiola i Barcelona, där överfallet på sambon Helena Seger och där den trassliga barndomen. Det är knappast ett litterärt mästerverk, men det betyder inte att boken saknar kvalitéer. Spökskrivaren David Lagercrantz har låtit bli att hyfsa till Zlatans språk, vilket jag tycker är ett stort plus. Det förekommer talspråk, svordomar och slang samt ständiga garderingar. När Zlatan exempelvis berättar om sin barndom är det under upprepade försäkringar om att han har förståelse för sina föräldrars agerande och älskar dem ändå. Närvarokänslan är hög, mellan varven hör jag Zlatans röst ringa i huvudet medan jag läser.

Barndomen med en alkoholiserad och deprimerad pappa, en utarbetad barsk mamma som slog barnen när tålamodet tröt, vårdnadstvister, en stökig halvsyster med drogproblem och en ständig brist på mat och pengar förklarar delvis varför Zlatan blivit den han är. Hård och kaxig, han säger själv att det är revanschlust, viljan att "visa de jävlarna" som driver honom. Han beklagar sig inte och analyserar inte någon större utsträckning, utan konstaterar mest att så här såg min uppväxt ut, inget mer med det liksom. Indirekt ger barndomsskildringen en bild av ett kallt Sverige, där bråkiga ungar från problemfamiljer ramlar rakt igenom det sociala skyddsnätet. Ingen vuxen i skolan eller pojklagen Zlatan spelade i försökte ta reda på varför han var stökig, de ville bara bli av med "blatten" (Zlatans eget ord). Boken påvisar även ett stort utanförskap i problemområden som Rosengård. Zlatan säger till och med "jag åkte till Malmö", trots att Rosengård är en stadsdel i Malmö och inte ett bostadsområde i utkanten av stan. Berättelsen blottar stora sprickor i svensk integrationspolitik, så ur det avseendet är Zlatans bok socialpolitiskt sprängstoff.

Det är den underliggande berättelsen om Fattigsverige i nutid som berör mig. Jag tycker även att det var intressant att läsa om spelet bakom kulisserna, om hur Zlatans agent arbetar och om hur det känns att vara en handelsvara som är värd åtskilliga miljoner. Zlatans resonemang om att spela skadad fascinerar mig, samtidigt som det beräknande spelet med en människas hälsa äcklar mig. Men som Zlatan själv säger: en spelare är en apelsin som ägarna vill krama ur till sista droppen. Däremot känner jag inte att jag vet mer om Zlatan som privatperson och hans vuxna liv efter att ha läst boken, eftersom allt av nyhetsvärde i den redan har avslöjats.

Mer läsning

Annons