Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bokrecension: Levande och döda i Winsford

Annons

Håkan Nesser

Levande och döda i Winsford

(Albert Bonniers förlag)

LITTERATUR. Av en till en början okänd anledning flyttar en medelålders svensk kvinna tillsammans med sin hund in i ett litet hus på en hed i sydvästra England. Först och främst är hon inställd på att överleva sin hund. Efter hand uppdagas också andra skäl till hennes vistelse i det mögeldoftande isolerade huset.

Kvinnan kallar sig Maria Anderson och säger till invånarna i den engelska lilla byn att hon är författare från Sverige.

Marias egen historia

och anledning målas sakta men säkert upp liksom en mängd andra historier. Om levande och döda, precis som Håkan Nessers senaste roman förklarar i sin titel. Men berättelserna om de levande och döda utspelar sig inte enkom i byn Winsford, utan också i Sverige, Polen, Grekland och Marocko. Marias egen barndom rullas upp liksom hennes unga år. Hennes mans författarliv beskrivs genom Marias egna iakttagelser och genom makens dagboksanteckningar. Enskilda Winsfordsbors liv och leverne får färg genom Marias samtal med sina nya grannar.

”Levande och döda i Winsford” är en roman som liksom Maria och hennes hunds långa vandringar på heden obönhörligt slingrar sig runt i den risigt låga vegetation. Historien om Maria laddas sida efter sida med allt fler förklaringar i de ständigt återkommande utvikningarna.

Håkan Nesser är bäst när han släpper den traditionella kriminalgenren med gåta, gärningsman och detektiv av något slag. Som i de nästan maniskt upptrappande ”Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö” eller ”Skuggorna och regnet”. Visst rymmer även dessa romaner död liksom ett mysterium, fast det gör ju livet också.

För det är egentligen livets olika vedermödor som Håkan Nesser låter Maria återge under hennes vistelse på den engelska heden. Äktenskapets alla tvivel och påfrestande utvecklingar, reflektioner över den egna yrkesbanan, föräldraskapets plågor och så plötslig förälskelse i mogen ålder.

Årets Håkan Nesser är egentligen en ganska enkel historia

med författarens typiskt kargt målande språk och härligt oförskönade karaktärer. I en miljö som på många sätt är alldeles utmärkt för just författarens stilistik och som dessutom återges naturtroget.

Inte minst är ”Levande och döda i Winsford” en story som går mot en logisk som logistisk försvarlig upplösning.

Mer läsning

Annons