Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Därför sjunger vi ”Du gamla, du friska” 6 juni

Annons

På torsdag firas Sveriges nationaldag, till minne av Kalmarunionens upplösning och Gustav Vasas kröning till kung över Sverige som självständig stat 1523. Något jättefirande brukar det dock inte bli, inte om man jämför med exempelvis norrmännens tokfestande på 17 maj. Kanske beror det på dess korta historia. Sin status som nationaldag fick 6 juni så sent som 1983 efter ett riksdagsbeslut och helgdag har den bara varit sedan 2005.

Nationalismen som företeelse växte fram under 1800-talet, med nationsflaggor, -sånger och andra symboler. De äldsta nationalsångerna är från 1700-talets Europa, som Storbritanniens ”God save the king/queen” och den franska revolutionsmarschen ”Marseljäsen”.

Lagom till firandet i Sverige i veckan kommer en ny bok av Eva Danielson och Märta Ramsten (Atlantis) som berättar historien om vår nationalsång. Titeln på boken är ”Du gamla, du friska”, för så löd faktiskt texten ursprungligen.

Det var Richard Dybeck som 1844 gav en gammal västmanländsk folkvisa ny text. Den fick titeln ”Sången till Norden” och gjorde stor succé på olika aftonunderhållningar som var vanliga i Stockholm vid den här tiden. Någon tanke på att den skulle bli nationalsång hade däremot inte Dybeck.

Den trycktes i häften som ”Folkskolans sångbok” och ”Fosterländska sånger för skolan” och fick därigenom stor spridning.

Efter unionsupplösningen med Norge 1905 blev den ohyggligt populär. Då ändrades även texten till ”Du gamla, du fria”. Men den ansågs inte passa som officiell nationalsång eftersom den inte gick i marschtakt, som förebilden ”Marseljäsen”.

Sitt stora genombrott fick ”Du gamla, du fria” vid de olympiska spelen i Stockholm 1912. Då användes inte nationalsånger som i dag, före matcher och vid prisutdelningar. Men efter att Sverige tagit både guld, silver och brons i femkamp på Stockholms stadion var det någon i publiken som tog upp den spontant – och ”med blottade hufvuden sjöng den 20 000-höfdade folkmassan nationalsången” skrev Dagens Nyheter.

Efter det kallades den allt oftare för vår nationalsång och Radiotjänst tog upp en tradition att avsluta varje dags sändningar med den.

Genom åren har dess popularitet skiftat. Till skillnad från nationaldagen har ”Du gamla, du fria” aldrig blivit officiellt utsedd genom något politiskt beslut. Men det tror jag bara har gjort den gott. Man kan inte känna nationalism på befallning uppifrån. Den kraften måste komma ur folket.

Mer läsning

Annons