Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Debatt: Våga tänka utanför ramarna

Det föränderliga samhället ställer höga krav på nytänkande i skolan. Artikelförfattaren Bert Stålhammar, som är professor emeritus i pedagogik, ger fler exempel på hur skolan kan förnyas – och förbättras.

Annons

Nu när skolan börjar igen kommer skoldebatten att ta ny fart. De politiska partierna kämpar allt hårdare med varandra för att profilera sig som bästa parti för skolan. Tyvärr är deras förslag de gamla vanliga. I dagens komplicerade samhälle räcker det inte att föreslå mer katederundervisning, fler grupparbeten mindre klasser och ökade resurser för att skapa en effektiv skola.

Trots att majoriteten av dagens elever är uppkopplade nästan dygnet runt via telefoner och datorer så går undervisningen i klassrummet sin gilla gång som den alltid gjort. Fortfarande skickar vi paradoxalt nog ut elever från skolan som inte kan läsa och skriva och som ofta är desorienterade och fyllda av misströstan inför framtiden. En och annan kan till och med trots 12 års demokratifostran utvecklas till politisk extremist åt ena eller andra hållet.

I min förra artikel (Na den 27 maj) lyfte jag fram några av de förändringar i omvärlden som skapar en helt annan kontext än den dagens skola var avsedd att verka i. Som en lågstadielärare uttryckte situationen en gång. ”Varje läsår när jag möter en ny etta möter jag helt andra elever än dem jag lämnade ifrån mig i trean i våras.” För inte alltför länge sedan ansåg man att avståndet mellan generationerna var trettio år, sedan blev det 10 år och nu är det många som hävdar att det är 3 år. Om 17-åringarna fortfarande gillar Iron Maiden, så älskar 12-åringarna One Direction och 7-åringarna Markoolio. För oss som fortfarande minns radiogrammofonen är Spotify. iTunes, Instagram och Youtube på nätet främmande världar men för dagens elever välkända hemmakvarter. Dessutom ”mera hemma” än skolan.

När grundskolefäderna i början av 50-talet presenterade sin vision för framtidens skola hade Sverige 7 miljoner innevånare medan invånarantalet nu är 9 miljoner. Av dessa har c:a 2 miljoner sina rötter i andra länder än Sverige. Under 50-talet beräknades jordens befolkning uppgå till 2,5 miljarder. I dag är vi 7 miljarder varav 1 miljard människor lever under svältgränsen. Om några år beräknas jordens befolkning ha ökat till 9 miljarder. Det är knappast en tillfällighet att Susanne Collins postapokalyptiska trilogi Hungerspelen har blivit en bestseller bland tonåringar världen över. Det är ungdomar som ser vansinnet i världens årliga totala militärutgifter på 1750 miljarder dollar samtidigt som miljontals barn dör av svält. Makthavarna verkar oförmögna att ta itu med människors viktigaste behov som mat och fred.

Många tecken talar för att oron och uppgivenheten inför framtiden är avsevärt större bland dagens elever än vad den var för eleverna under de s.k. rekordåren.

Studentsångens ”Den ljusnande framtid ” övergår alltför ofta i ” jag skiter i allt” när höstterminen börjar och arbetslösheten blir påtaglig. Skolans viktigaste uppgift måste vara att återskapa denna framtidstro som en gång gav energi och glädje till de generationer som förvandlade Sverige från att vara ett fattigland till att bli ett välfärdssamhälle.

Hög tid således för en nytänkande Skolkommission att få uppdraget att reflektera över framtidens skola. En bra start skulle vara att helt förutsättningslöst formulera några frågor som,

1. Vad behöver dagens elever lära sig för att hantera sina liv i det som ofta kallas risksamhället.

Självkännedom, självkontroll, analys – och – kommunikationsförmåga, omvärldskunskap och

”förmågan att handla på ett visst sätt i olika situationer, så att det goda samhället uppstår”.(Aristoteles 300-talet f. Kr.)

2. Vad vill våra politiker att skolan skall ge eleverna i fråga om insikt och kunskap för att de som vuxna skall kunna förvalta demokratin och föra den vidare till nästa generation.

Det s.k. övergripande målet för Grundskolan var att utbilda eleverna till goda demokratiska samhällsmedborgare. Minnet av nazismens illgärningar var fortfarande ett öppet sår. Regeringens Framtidskommission citerar Läroplan för Grundskolan i sitt avsnitt om skolan.

”Utbildning och fostran är i djupare mening en fråga om att överföra och utveckla ett kulturarv – värden, traditioner, språk, kunskaper – från en generation till nästa.”

Många skolor arbetar seriöst med frågan om alla människors lika värde medan man i andra skolor dagligen kämpar mot mobbning och värdekonflikter. I dag finns inte heller den värdegemenskap varken i skolan eller samhället i övrigt som en gång lade grunden till vårt välfärdssamhälle. Olika uppfattningar om det svenska kulturarvets företräde framför de som skilda invandrargrupper förespråkar kan konstateras både i skolan och samhället i övrigt. Om skolan skall kunna vara den kraft i vårt samhälle som har till uppgift att överföra vårt kulturarv till nästa generation, så måste ett förtroendefullt samtal kunna föras om de värden, traditioner etc. som vårt samhälle bygger på. Detta kräver i sin tur att politikerna vågar konfronteras med värderingsproblemen i stället för att överlåta dem på enskilda skolor som saknar befogenhet att hantera dem.

3. Hur skall undervisningen organiseras och genomföras

Under senare tid har en intressant forskningsfront öppnats där forskarna studerar hur hjärnan och inlärningen påverkar varandra utifrån ett neurovetenskapligt perspektiv. ” I en inlärningsprocess sker det en förändring i de synaptiska kopplingar som finns mellan neuronerna”. Undervisning kan således förstärka, försvaga eller utsläcka synapserna. Allt enligt uttrycket ”use IT or loose IT.” Varje erfaren lärare vet att repetition av fakta är nödvändig för att kunskapen skall befästas. Men repetition blir ofta ett själlöst tragglande. Därför bör fakta knytas till flera sammanhang som stöder den nya kunskapen. Även här visar neurovetenskapen hur ny kunskap befästs genom att den kan hittas på många sökvägar. Matematik t.ex. kan vara svår att lära sig om undervisningen sker isolerat. Så fort som matematiken sätts in i en kontext, t.ex. att bygga ett hus, eller sköta en kiosk, så får matematiken en mening och därför befästs kunskapen. Detta känner varje erfaren lärare till, men det intressanta nu är att det också går att bevisa rent vetenskapligt. Hjärnan är inte längre the Black Box vilket var den förhärskande uppfattningen på 60-70 talet.

I stället talar neuroforskarna om de 120 miljarder nervceller /neuroner/ som hjärnan innehåller. Varje neuron har genom synapser direktförbindelse med 10000 andra neuroner. I frontalloben där centrum för bedömning och konsekvensanalys utvecklas synapserna och därmed kopplingarna mellan neuronerna långsammare än i övriga delar av hjärnan. Först i 25-30 års åldern fungerar frontalloberna som tänkt med en effektiv förmåga och till riskbedömning och värdeanalys. Därför behöver enligt forskarna vuxenvärldens hjälp när det gäller att hantera risker och skapa en inre styrning.

I praktiken bör detta innebära att det traditionella schemat med sina olika ämnen överges till förmån för begreppet ”sfärer” som filosofen Aristoteles använde vid sina studier av himlakropparna. Ur pedagogisk synpunkt kan sfären ses som en vidareutveckling av ”temastudier” som ofta förekommer i dagens skola. En sfär lever i växelverkan med andra sfärer.

I kristen tradition beskrivs människan som bestående av kropp, själ och ande. Liknande dikotomi används ofta i engelskspråkig litteratur där begreppen Physical, Mental, Social och Spiritual används för att beskriva människans fyra basbehov för ett harmoniskt och meningsfullt liv

Några exempel. Allt lärostoff som handlar om fysiskt välbefinnande förs till sfären Physical.eller på svenska Kroppen. Faktakunskaperna om mat, hälsa, motion, droger, sexualitet, m.m. förankras då i en konkret kontext.

Mental motsvarar Psyket eller själen och hit förs fakta om tänkande, inlärning, värderingar, inre styrning, analysförmåga m.m. Till den Sociala sfären förs kunskapen om samlevnad, ledarskap, mobbning, konflikter, m.m. Den fjärde sfären är Spiritual vilket på svenska närmast motsvarar Ande. Oftast knyts begreppet Ande till ett religiöst sammanhang. En andlig upplevelse kan vara helt sekulär. Människan kan bildligt talat lyfts ur sitt sammanhang och uppleva sig själv som tillhörande en gemenskap i en annan dimension än den vardagliga konkreta. Musik, konst, litteratur, teater, naturupplevelser, kärlek, det första leendet hos en nyfödd, beskrivas av många som en andlig upplevelse. Andra däremot jagar denna känsla med hjälp av droger.

Hur skall skolan och samhället utanför samverka?

Pryo, prao, yrkesvalslärare och syokonsulent blev nya begrepp när grundskolan infördes. Syftet med denna nyordning var att eleverna genom några prao/praoveckor i åttan och nian skulle vara ute på en arbetsplats för att få en inblick i hur arbetslivet fungerar.

Dagens elever är mera mogna än vad tidigare generationer var. Här finns det utrymme för ett kreativt tänkande i samverkan mellan skolan och samhället utanför.

Några idéer.

Ett företag eller en annan arbetsplats kan adoptera en skola och låta eleverna inte bara praktisera utan arbeta med riktiga uppgifter och ta självständigt ansvar. I örebro t.ex. skulle elever från de olika skolornas och universitetets utbildningar utveckla turismen med slottet som utgångspunkt. Historiska teaterföreställningar, musikparader, historisk mat, ”Skräckvandringar”, Dräktparader, Roddtävlingar, Konserter från olika sekel etc..

En skola skall också kunna adoptera gator, torg, parker, broar och ansvara för deras skötsel

Namnskyltar för parkernas träd och broarna kan tillverkas och placeras på rätt plats. Elever från högstadiet kan adoptera förskolor och dagis och ordna utflykter och idrottstävlingar. Den som får ta ansvar växer med uppgiften. Det afrikanska ordspråket ”Det behövs en hel by för att fostra ett barn” gäller också i vår kultur.

4. Vem eller vilken institution skall vara huvudman för skolan.

Det är dags att acceptera att Sverige inte längre är det homogena och centralt styrda samhälle som det en gång var. En logisk följd av denna insikt blir att det kan vara många olika huvudmän som driver skolorna. Däremot bör ett fristående utvärderingsinstitut inrättas med uppgift att utöva den kvalitetsgranskning som är helt nödvändig för att garantera den likvärdighet som skollagen föreskriver. I motsats till dagens Skolinspektion måste de nya ”utvärderarna” kunna besöka skolorna minst ett par gånger varje år.

Även om det bara återstår ett år till nästa val, så borde våra politiker inse att skolan är en verksamhet med långsiktiga effekter både för individen och samhället. Vad är det egentligen för mening med att toppa Pisamätningarna om kunskap, om varken elever eller vuxna kan leva tillsammans i en fredlig harmoni.

Professor emeritus

Bertil Stålhammar

Mer läsning

Annons