Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det andra Heimat

Annons

DRAMA. Den tyske filmaren Edgar Reitz har ägnat de senaste fyra decennierna åt att teckna sitt hemlands historia i mastodontserien "Heimat". Med sina 52 timmar film (i 30 tv-avsnitt) har "Heimat"-trilogin blivit synonym med det långa formatet ("rena rama Heimat" lyder ofta domen när en film passerar tvåtimmarsstrecket).

Men serien har också älskats av många för sitt poetiska berättande, och för hur den skildrar den tyska 1900-talshistorien genom att följa en familjs öden i en liten by på den tyska landsbygden.

Nu kommer den första "Heimat"-filmen som gjorts direkt för bioduken. Under fyra timmar (inklusive paus) får vi följa smedsonen Jakob Simon i 1840-talets Schabbach (samma by som i originaltrilogin). Han är en särling som förlorar sig i sina böcker, och drömmer om att göra som många av sina landsmän: emigrera till Brasilien.

Och det är Jakob, spelad av debutanten Jan Dieter Schneider, som är filmens största problem. Med sina barnsliga svärmerier och sin ständiga arbetsflykt (i en miljö där hårt arbete är en förutsättning för mat på bordet) är han så kopiöst irriterande att fyra timmar i hans sällskap känns som åtta.

Att hans grubblerier dessutom skildras med en sådan övertydlighet och monoton upprepning gör förstås inte saken bättre.

Det finns andra rollfigurer som gör starkare intryck. Jakobs bror Gustav är en stabilare sort men spelas med fina nyanser av Maximilian Scheidt. Antonia Bill gör Jettchen, flickan som båda bröderna faller för, till en lätt anarkistisk figur som tvingas in i fållan.

Liksom tidigare blandar Reitz svartvitt och färg, men här syns det senare bara i korta glimtar: en vacker agatskiva som reflekterar ljuset i solnedgångsfärger, en äng översållad med små, blå blommor.

Och det svartvita är inte av det kontrastrika, "konstnärliga" slaget – snarare en jämntjock gråhet som effektivt slår sönder alla illusioner om det romantiska bondelivet. Det är skickligt gjort, men sövande.

Den tyska undertiteln till "Det andra Heimat" översätts till "krönika över en längtan". För mig blir det en längtan efter filmer som klockar in på 100 minuter blankt.

Mer läsning

Annons