Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det förflutna

Annons

DRAMA. Maries och Ahmads gemensamma liv tog slut en dag för fyra år sedan. Han åkte tillbaka till Teheran och hon stannade i Parisförorten med sina två döttrar. Nu ska de skriva under skilsmässohandlingarna och gå vidare. I filmens inledning hämtar hon honom på flygplatsen och de försöker, talande nog, kommunicera genom en tjock glasskiva vid väskutlämningen. Det går sådär. Och det blir heller inte okomplicerat att lämna över stafettpinnen till Samir, den nye mannen i Maries liv.

Men det här är inte bara en historia om problem som uppstår när gamla familjer ska transformeras till nya. Det är också en emotionell thriller med nya vändningar och en strid ström av hemligheter som dyker upp och briserar, inte minst när Ahmad blir indragen i en känslomässig pärs till händelseutveckling med en av sina älskade styvdöttrar. Och när börjar berättelsen om Marie, Samir och Ahmad, egentligen? Finns det ens en början, mitt och slut?

Som en slags intuitiv detektiv blir publiken inbjuden att lösa detta melodramatiska mysterium. Historien börjar i en ände och följer en berättartråd med växande intensitet, ett långsamt expanderande persongalleri och många knutar som ska lösas upp. I den andra ändan är vi fullmatade av mycket mänskliga och komplexa människor i en lysande film där det förflutna spelar en stor roll hur mycket alla inblandade än vill vända blad.

Asghar Farhadi, som Oscarsnominerades för den lika tonsäkra "Nader och Simin - en separation", är mästerlig på att skapa till synes vardagliga situationer med enormt laddad dialog. Kanonbegåvningar som Bérénice Bedjo ("The artist") och Tahar Rahim ("En profet"), och den för mig nye bekantskapen Ali Mosaffa, gör det väldigt lätt att bara sjunka in i och uppslukas av den här filmen. Och Elyes Aguis, som spelar Samirs lille son, behöver bara visa sig för att tårkanalerna ska aktiveras.

Mer läsning

Annons