Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Don Jon

Annons

DRAMAKOMEDI. En kritisk punkt för många heterorelationer uppstår ofta i mötet mellan en flickvän och hennes killes internethistorik. Ur ett sådant prekärt scenario föds dramatiken i "Don Jon", den sympatiske skådespelaren Joseph Gordon-Levitts regidebut som handlar om porrmissbruk.

Den unge Don Martello är en skön kille som älskar sin familj, går i kyrkan och har pedantisk ordning i sin fräscha lägenhet. Han jobbar i en het bar, tränar hårt, festar med polarna och har massor av tjejer. Och så är han besatt av internetporr. Alltså, verkligen. Sex kan aldrig slå porr, slår han fast i inledningen.

När han träffar tiopoängaren Barbara (Scarlett Johansson) och blir kär hoppas han nästan att hans behov av porr ska gå över. Men det gör det inte.

"Don Jon" är inledningsvis både intressant och roande. Med snabba klipp och porriga bilder presenteras vi för Don Jon, hans liv och hans favoritsyssla. Ämnet är högintressant. Vad gör det med oss när det ena könet konsumerar porr som aldrig förr och det andra drömmer sig bort till romantiska snyftare i biomörkret?

Joseph Gordon-Levitt ska ha kredd för att han effektivt visar upp vardagssexism och hyckleri kring könsrollerna. Han är säkert mycket seriös i sitt uppsåt att göra en kul men ändå tänkvärd film om modernt sexmissbruk. Men tyvärr blir inte det här den filmen. För ganska snabbt reduceras rollfigurerna till karikatyrer. Den sexiga Barbara förvandlas till flickvännen från helvetet.

I stället dyker Julianne Moore upp som förlösare av Don Jons problem. Och då går det plötsligt väldigt fort att lära sig om äkta känslor och intimitet. Det blir en orealistisk och onödigt feg väg ut ur problematiken.

Mer läsning

Annons