Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En duva satt på en gren och funderade på tillvaron

Annons

DRAMAKOMEDI. Inget är som första gången. Första skoldagen, första kyssen, första brevet med adressaten "Till målsman för...". Man kan försöka att återskapa situationen i huvudet, men känslorna låter sig inte reproduceras. Första gången kan man aldrig göra om.

Detsamma gäller för mötet med Roy Anderssons alldeles speciella filmvärld. I sin trilogi om att vara människa kombinerar han djupaste allvar med gapskratt. Med munter människokärlek skildrar han glåmigt eländiga individer och deras fåfänga försök att handskas med vardagen.

Det är uppsluppet och uppkäftigt på gränsen till anarkistiskt, men samtidigt är varje scen utförd med mästerlig precision.

Efter mitt första möte med planeten Roy (det råkade bli "Du levande", mittenfilmen) kom jag ut från biografen i ett slags upprymt chocktillstånd, det brusade och sjöng i hela kroppen. Kanske var det humorn, eller humanismen, eller de makalöst vackra bildkompositionerna. Kanske var det den där fantastiska scenen där en gulblek psykiatriker berätta om hur dåligt han mår av att försöka göra elaka människor lyckliga ("jag skriver bara ut piller numera, så starka som möjligt").

"En duva satt på en gren..." är gjord efter samma recept som de två första filmerna, och om jag hade sett den först hade den kanske gjort ett lika starkt intryck på mig på som Venedigfestivalens jury (som gjorde honom till Sveriges första guldlejonvinnare någonsin). Men trots några strålande sekvenser där Andersson låter historiska figurer som kung Karl XII och Göteborgsprofilen Halta Lotta kliva in i handlingen så blir jag inte lika knockad.

Det mesta känns igen från "Sånger från andra våningen" och "Du levande": blickarna, den talande tystnaden och den bitterljuva musiken. Filmens centralfigurer är en Helan Halvan-duo som säljer skämtartiklar, och deras scener blir tyvärr lite repetitiva. Men en bra film är det utan tvivel - och ett bevis på att Roy Anderssons enda verkliga konkurrent är Roy Andersson själv.

Mer läsning

Annons