Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En riktigt bra julkonsert

Om jag säger så här: det här var en riktigt bra julkonsert, utan att riktigt vara en julkonsert – men som ändå var just så som man vill att en riktig julkonsert ska vara. Nåja. Läs vidare så klarnar det så småningom.

Annons
Den pinfärska singeln ”Is anybody there” i en glödande het duett med den eminente gitarristen och sångaren Göran Eriksson smällde nog allra högst, ansåg Menys recensent.

Sarah Dawn Finer inledde med att säga att ”detta blir inte det fartigaste giget ni varit på, utan vi vill att ni ska få luta er tillbaka och koppla av”. Det var bra att hon sade så direkt. Då slapp man sitta och vänta på ösiga upptempolåtar i onödan. Som en varudeklaration liksom. Och som vi lutade oss tillbaka.

JulstämningÅtta plusgrader, halv storm och duggregn. Ingen bra uppladdning för att hamna i rätta stämningen för adventskonsert kanske. Men det krävdes bara några takter på ”I'll be home for christmas” för att landa i en lite glöggfryntlig och skön känsla. Under andra halvan av konserten lyste jullåtarna med sin frånvaro. Men då var man som publik redan såld. Då handlade det bara om stämning utan tillkämpat julprefix. Sarah Dawn Finer skapar en gemytlig och varm atmosfär genom innerligt och själfullt uttryck samt personligt och okonstlat mellansnack. Man känner sig harmonisk och välkommen som publik.

Disneylåtar/julpsalmerInte en julpsalm så långt örat nådde. Med pappa från USA och mamma från England koncentrerade sig Sarah Dawn Finer på jullåtar ur The great american song book som ”The Christmas song”, men även låtar med jultema av lite modernare snitt av exempelvis Ron Sexsmith och Joni Mitchell.

SmällkaramellenDen pinfärska singeln ”Is anybody there” i en glödande het duett med den eminente gitarristen och sångaren Göran Eriksson smällde nog allra högst. Men den sötaste knäcken fick vi med oss att suga på hela vägen hem, då andra och sista extranumret var Finers ”Kärleksvisan”.

Särskilt omnämnande får också det högklassiga bandet som backade upp henne, med bland andra bröderna Sven och Per Lindvall på bas och trummor samt Goran Kajfes på trumpet. Enda plumpen i protokollet var väl att Sven Lindvall envisades att byta ut basen mot tuba på två låtar, trots att han uppenbarligen inte kan spela tuba. Helt ofattbart att man som proffsmusiker kan dra ner brallorna på sig själv på det viset.

Jullåtarna vi saknadeSom jag försökte förklara i inledningen var det inte avgörande om låtarna handlade om jul eller ej. Det viktiga var den känsla låtarna förmedlade. Och den var allt igenom fridfull och lagom vemodig. Sedan är det faktiskt skit samma (höll jag på att skriva) att de inte körde ”White christmas”.

Mer läsning

Annons