Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En show om inredning fungerar också på landet

Annons

Det är svårt att tro att det hade gått att göra en show om att bo och inreda för ett par år sedan. Men svenskarnas intresse för att pynta sitt hem, bygga om och framför allt visa upp resultatet känner inga gränser. Därför var det så rätt när Schyffert Lindström satte upp Ljust och fräscht på Berns för precis ett år sedan. Där, i en stökig krogmiljö inför en trendkänslig stockholmsk medelklasspublik, var succén given. Ingenting är så kul som när publiken kan skratta åt sig själva, speciellt när rätt personer håller i taktpinnen.

Och det här konceptet fungerar tydligen också här på landet. Till turnépremiären i Örebro i fredags kväll var publiktillströmningen så stor att alla inte hann in till sina platser i tid. Tjugo minuter försenade visar sig duon Schyffert Lindström på scenen.

Då hade publiken stirrat på den gigantiska bokhyllefonden och den vita soffan på ena sidan av scenen och den oxblodsfärgade skinnfåtöljen på den andra. Vi hade också gissat att Schyffert skulle ta plats i soffan och Lindström i fåtöljen.

Javisst, Lindström är mysfarbrorn och Schyffert är innekillen. Schyffert vill helst bo i en utrymd dansk flyghangar, totalt renskalad och endast möblerad med en designad soffa. På väggen möjligen ett inramat foto på en människa med en kaninmask i dova färger.

Lindström föredrar mörkt, murrigt och brunt. Hemma hos honom är det som att komma in till hans egen mormor. Det är snudd på virkade dukar och kokkaffe.

Efter en publikfriande inledning med många Örebroreferenser har de fått publiken på gott humör. De tillåter sig att häckla varandra och publiken skrattar igenkännande.

Schyffert kör med interaktivitet, det är alltid kul – handuppräckning för alla som varit inne på Hemnet den här veckan? I dag? Nu? Han läser högt ur ett inredningsmagasin och får oss att skratta åt språket: ”här finns trädgårdsaccess” – ”va fan skriv att det finns en DÖRR!!!”

Om Schyffert är nutid så är Lindström dåtid. Han blir nostalgisk och berättar oerhört träffande om fenomen som gillestuga, finrum och sopnedkast. Roligast är historien om mormors finrum som upptog 21 kvadrat av hennes tvåa på totalt 37. Rummet där ingen någonsin fick gå in, där dukarna låg i givakt på borden och allt var förberett i händelse av att någon av dignitet skulle komma förbi. Lindström är briljant i sitt berättande och han har till och med svårt att själv hålla sig för skratt.

Om man ska leta efter svaga punkter i föreställningen så blir det aningen långdraget efter ett tag, när poängen känns gjord. Och det finns en viss obalans på scenen som skaver lite – På Spåret-domaren Lindström har så mycket lättare att nå fram än den fortfarande rätt ofolklige Schyffert, som får kämpa betydligt mer för sina skratt.

Men båda vet hur man slutar på topp. Både Schyffert och Lindström ville egentligen bli rockstjärnor och nu passar de på. De sista fem minuterna blir en explosion i både ljud och ljus till en publik som skriker av förtjusning.

Mer läsning

Annons