Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En skakande föreställning

I kväll är det premiär på ”My own bodies – all stars” på Nya China, en dansföreställning inspirerad av skakningar. I huvudrollerna: Åtta väldigt modiga dansare.

Annons

Det vibrerar och pulserar. Det låter och känns. Det skakar. För publiken är det en alldeles speciell upplevelse som väntar.

Det inser NA:s reporter och fotograf snabbt vid ett besök under repetitionsarbetet i mitten av veckan. De åtta medverkande rör sig fram över scenen med darrande händer och huvudskakningar. En efter en framträder de i små solon, gestaltar och ger oss fritt utrymme för associationer. Headbanging, en darrig gammal kvinna, hjärtstartare; tankarna löper fritt.

– Precis så. Bra, men titta inte bakåt när du sätter dig. Behåll fokus på publiken, instruerar Tove Sahlin, ko-reograf och skapare av ”My own bodies”, den föreställning som nu byggs vidare till en ”all-stars-variant”.

Men vi tar det från början. Helgen den 28 och 29 september gav Tove sin föreställning i Örebro. Det var också startskottet för ett projekt som drivs av Länsteatern i samarbete med Iris Hadar, yrkesintroduktion för döva och hörselskadade. Åtta utvalda deltagare från Iris Hadar, utan tidigare erfarenheter, fick i uppgift att jobba vidare med föreställningen och forma den till något eget.

– En fantastisk chans till en jättebra praktikplats, säger Christer Jonsson, en av deltagarna.

På knappt två veckor har han tillsammans med övriga deltagare och Tove jobbat kring temat skakningar, från idéspånande fram till den kropps- och språkföreställning som nu tagit form.

För Christer har det varit en kick. Han vill veta vilka möjligheter som finns att söka sig vidare inom teatern, hitta en väg och följa den.

– Jag vill öppna mig själv och visa vad jag känner. Jag hoppas att vi kan väcka tankar hos publiken om varför vi rör oss på ett visst sätt, kanske rent av skaka om.

För Lilija Darzina har projektet varit en dubbel utmaning. Hon kom till Sverige från Lettland för bara ett år sedan. Repetitionsarbetet har därför också varit en intensivkurs i svenskt teckenspråk. Dessutom inspirerade hennes krampaktiga rädsla under båtfärden till en del av föreställningen.

– Det har varit oerhört intensiva dagar. Väldigt fysiskt och ibland har det varit svårt att hänga med i Toves anvisningar. Hon glömmer tolken ibland, ler hon.

En grundtanke med projektet är att belysa allas rätt till kulturupplevelser.

– Jag tycker att teatrar över lag borde jobba mer med andra uttryck än det talade ordet. För mig handlar det om att kräva att teatern ska vara en demokratisk plats, att ta vara på dess historiska uppgift ända sedan antikens Grekland, säger Tove Sahlin.

Mer läsning

Annons