Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En slavisk dans

Annons

Plötsligt är kvinnan och mannen ensamma på scenen och ett ordlöst, men hett möte sker under en HAMBURGARE-skylt. Hon i svarta träningskläder och han i beige kostym och skrikig skjorta.

En stund innan har kvinnans syster sagt att det är äckligt med män som bär hudfärgade kläder.

Kasten mellan allvar och humor är signifikant för manusförfattaren bakom Örebro länsteaters senaste föreställning: Staffan Göthe. Lägg till lätt absurda karaktärer och miljöer och ”En slavisk dans” är sammanfattad. Det är urpremiär i Örebro för föreställningen och i början av november visas den i Västerås.

Den ledande rollen i ”En slavisk dans” är välkänd för örebroarna: Malin Berg. Hon spelar en dotter som återvänder till sin hemstad för att hjälpa sin mamma att flytta. Hon möter en mäklare som verkar veta mer om henne än hon själv minns. Hon rånas och misshandlas. Och hon söker hjälp hos sin syster som blivit kvar i staden.

Det är inte bara mäklaren som påminner henne om ett förflutet, alla hon stöter på berättar om hennes tidigare uppväxt och liv. Själv minns hon inget.

Det är inte förrän hon just möter mannen i den beige kostymen som minnena börjar komma tillbaka. Mannen är också systerns pojkvän sedan ett år tillbaka.

Det säger sig självt att nu skruvas den redan lätt mardrömslika resan bakåt i tiden ytterligare ett snäpp.

Resan ackompanjeras av plötsliga dansnummer, gapskrattsattacker och komiska repliker. Dessutom en del sidospår som inte alltid får sin förklaring. Däremot förklaras storyn flera gånger av kortare och längre monologer. Något som stoppar upp tempot och känns som utfyllnad. Trist när det i stället hade kunnat gestaltats. Det är också först i andra akten som publiken får en aning om varför kvinnan inte minns: hon är en utbränd teaterdramaturg.

Samtliga skådespelare håller en hög och jämn nivå, Malin Berg briljerar som vanligt i både replik och mimik. Hennes manlige motspelare Jesper Feldt från västmanländska scenen likaså.

Men ”En slavisk dans” har problem med att engagera. Handlingen går definitivt inte från A till Ö, den snirklar sig fram och tillbaka, plockar upp bokstavskombinationer som kräver förförståelse och tappar lite för många bokstäver på vägen till målet. En teaterpjäs behöver absolut inte vara en bekväm raksträcka, men Staffan Göthes paradoxer och överraskande inslag har den här gången gjort det onödigt svårt för publiken att greppa innehållet.

Mer läsning

Annons