Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En vass produkt med vackert inslag

 Vad är grejen med Örebro? Filip Hammar och Fredrik Wikingsson ägnade en och en halv timme på söndagskvällen åt att få svar på den frågan.

Annons

Vad är grejen med Örebro? Filip Hammar och Fredrik Wikingsson ägnade en och en halv timme på söndagskvällen åt att få svar på den frågan. Svaret är att två saker är grejen med Örebro: Det är väldigt vackert här, och publiken - som fick interagera för att ta fram svaret – ville lyfta fram lokalprofilen Nisse Solsken.

Filip och Fredriks upplägg för den här turnén är att hitta just grejen med olika svenska städer, för att på så vis lyfta fram unika företeelser i städer vars centrumkärnor blivit direkta kopior av varandra. Var de än hamnar är varken frågan eller svaret särskilt viktiga. För precis som med duons podcast eller många tv-program handlar även ”Jakten på den försvunna staden” om Filip Hammar och om Fredrik Wikingsson; de själva är och förblir navet och centralfigurerna i sin egen skapelse.

Om du vill finns det anledningar att kritisera Filip och Fredrik. Som att det i stort sett enda de någonsin pratar om är vad andra, oftast kända, män gör (vilket i längden blir direkt fånigt). Eller som att deras fascination för det lite udda ibland blir till en plump fascination.

Men det är en mild kritik som är en produkt av duons själva berättarform att dundra loss oredigerat i högt tempo med många sidospår. Det är lätt att liksom inte orka hänga med.

En av Filips och Fredriks

spetskompetens är att ändå – i vilket forum de än syns – charma även eventuella skeptiker till kapitulation. Och där ligger deras absolut största styrka. Ett exempel från i söndags är när vi i publiken ingående och grafiskt får veta hur Fredrik hamnade i fyllecell i Köping. Ett annat är när duon av olika anledningar visar sina nakna kroppar på ett bildspel.

Det är bara två mycket korta exempel på när Filip och Fredrik lämnar ut sig själva helt och hållet. Hur de – som Tina Fey gör med sin karaktär Liz Lemon i tv-serien ”30 rock”, eller som Louis CK gör med sig själv i sin serie ”Louie” – sätter berättaren i den fånigaste stolen.

Filip och Fredrik må plocka poäng på andras bekostnad, men de grövsta och kanske mest förnedrande skämten handlar om dem själva. En utlämnande men ruskigt effektiv teknisk som är omöjlig att inte älska nästan förbehållslöst.

”Jakten på den försvunna staden” är en vass Filip och Fredrik-produkt, men det är inte det roligaste jag sett dem göra. Intrycket sackar också av att showens inramning känns lite grand som ett inspirerande inslag på en kick off för kommunanställda.

Men invändningarna, den eventuella kritiken, möter hårt motstånd i extranumret. Fredrik plockar upp gitarren, Filip sitter vid pianot. På väggen bakom dem projiceras bilder från deras gemensamma karriär när de sjunger Lars Winnerbäcks och Miss Lis respektive verser från singeln ”Om du lämnade mig nu” till varandra.

De gör det helt utan ironi. Och jag kommer på mig själv med små tårar i ögonen. Det var längesedan jag såg en sådan genomärlig och bländande vacker kärleksförklaring på en scen.

Mer läsning

Annons