Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fifty shades of grey

Annons

EROTISKT DRAMA. För en tidigare oinvigd står det snabbt klart att det mest chockerande med historien om oskulden Anastasia Steele och den något äldre, hete miljardären Christian Grey är att den går från att vara en småkinky Askungen-fantasi till att bli provocerande trist.

När deras två olika världar möts och han blir som besatt av just henne krävs bara några flashiga helikopterfärder och lite ofrivilligt komiska dialoger innan det är dags att gå rätt på pudelns kärna. Christian Grey dejtar inte. Han vill bara ligga och det med någon som han får dominera. Anastasia blir insläppt i hans "playroom", komplett med piskor, rep och ögonbindlar och förhoppningen om att hon vill dela det med honom.

Sagt och gjort, Anastasia och Christian sätter sig i ett mötesrum och skriver ett kontrakt för exakt hur sexandet ska gå till. Rep, det går bra. Tejp, glöm det. Piskor får stå kvar men anal fistning, inte en chans (puh!). Huruvida Anastasia ska skriva på kontraktet eller ej är den stora frågan och då krävs givetvis lite provsmakning. Den som trodde att BDSM hade något med misshandel att göra får lära sig något nytt. Sexet är i själva verket det bästa i hela filmen, som stundtals i övrigt känns märkligt livlös.

När det äntligen brakar loss i sänghalmen bjuds det dock på riktigt snyggt filmskapande. Sexscenerna, som gärna hade fått vara fler, är inte särskilt explicita men småheta och tydligt gjorda utifrån ett kvinnligt perspektiv. Dakota Johnson och Jamie Dornans kemi vaknar till liv när de är avklädda, och då slipper man äntligen höra deras extremt töntiga dialog. Enda invändningen är att Christian också hade kunnat bjuda på lika mycket nakenhet som Anastasia.

Då hade jag glatt skrivit på filmens kontrakt med publiken, det som säger att det är ok att småfnissa och bara svälja allt relationstrassel och Askunge-trams. Men så dyker något upp som verkar ha stått i det finstilta. Plötsligt är det inte på skoj, utan allvar och sista delen av filmen är så trist att man tyvärr måste skjuta ner alltihop.

Problemet är att Christian Grey är en psykotisk stalker. Att han vill ha en undergiven älskarinna är en sak men att han dessutom vill kontrollera sin flickvän är inte romantiskt eller sexigt, det är bara obehagligt. Och här blandar filmen på ett märkligt vis ihop korten. Det finns också något alarmerande störigt över faktumet att den enda kvinna som kan rucka på Christians rigida självförsvar runt ett sårigt inre är en oskuld. Det är minst femtio nyanser av gammalt lökeri för mycket.

Mer läsning

Annons