Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Flack: "Kommer fortsätta ifrågasätta och kritisera"

Peter Flack svarar NA:s tidningsschef Katrin Säfström.

Annons

Svar till Katrin Säfström

En teaterrecensent kan med några dräpande formuleringar få en hel teaterproduktion att kantra. Vi som i många år har stått på scenen är mycket medvetna om det och är luttrade. Vi vet att ”så är det” och det får vi acceptera. Kritik får man minsann lära sej att ta i teaterbranschen.

Men Gud nåde den som på minsta sätt vågar kritisera eller ifrågasätta recensentens kvalifikationer. Då brister alla fördämningar på tidningens redaktion. Det kan gå så illa att själva tidningschefen måste rycka ut eftersom recensenten själv och den ansvarige redaktören inte vågar eller vill.

Som på Nerikes Allehanda där chefen Katrin Säfström drar svärdet och på kvällstidningsmanér klämmer till med både lögner och ett obehagligt personangrepp.

”Det kan göra ont ibland”, skriver hon och har så rätt. Det gör ont att bli beskylld för att ”ha nått sådana höjder så man är oantastlig”. Jag tycker spontant illa om den typen av människor och det är absolut inte så jag ser mej själv. Men Katrin har naturligtvis, som alla goda journalister, kollat sina synpunkter med dom som känner mej, eftersom hon och jag knappast har träffats och inte alls känner varandra. För det kan väl ändå inte vara så att jag förtjänat omdömet på grund av att jag några gånger har försökt diskutera tidningens sätt att skriva om nöje och teater. En öppen och modig redaktion borde väl välkomna ett sådant samtal.

”Den som ska framföra kritik mot Flacks produktioner ska uppenbarligen se ut på ett visst sätt, ha uppnått en viss ålder”, skriver hon vidare.

Det är ett så infantilt påstående att man inte vet om man ska skratta eller gråta. Det faller bara platt till marken och jag vet inte vem som ska tro på det, eftersom det är lögn, oförskämt och förolämpande. Jag kan försäkra tidningschefen och alla läsare att jag aldrig någonsin under mina 50 – inte 40, Katrin, läs på! – haft synpunkter på hur en recensent ser ut eller hur gammal han eller hon får vara. Jag kommer inte att ha det i framtiden heller. Men hur en tidningschef kan tillåta sej att sänka debatten till en så låg nivå är kanske något tidningen internt behöver ta ställning till.

Vad jag däremot har synpunkter på är hur NA:s redaktion resonerar när man till en trivselkväll i Trystorp, som i allt förhandsmaterial har beskrivits som en ”minnenas kväll” skickar en skribent som aldrig har sett ”Hjalmar” och alltså inte har en aning om vilken underhållning hon ska titta på. Hon tycker inte om Hjalmar och det är hon långt ifrån ensam om. Det är så det ska vara. Men när vi sedan under ett par timmar roar 750 personer känner hon sej som ”femte hjulet” på en bjudning där alla känner alla. Det är klart att hon inte är road då. Hon är nämligen dåligt påläst och kan inte alls relatera till innehållet i föreställningen. Jag tycker uppriktigt synd om henne som måste sitta där bland alla glada människor. Men det är inte hennes fel, och jag har inga som helst synpunkter på recensionen hon har skrivit, även om det hade varit klädsamt om hon redovisat hur dom övriga gästerna reagerade.

Men när man vill diskutera kunnighet och erfarenhet hos en recensent tycker Katrin att det är ”tjafs och nonsens”. Ändå är det just det som är så viktigt för alla kulturutövare. Det handlar nästan aldrig om en bra eller dålig recension med ”plus och minus” hit eller dit. Det handlar om att bli bemött och bedömd av någon som har förmågan att sätta sej in vad vårt jobb går ut på. Till den nivån skulle jag vilja höja debatten, men där lägger Katrin locket på. Synd.

Jag borde lära mej att i en debatt med journalister är chansen att få sista ordet lika med noll, men jag lovar att jag med en dåres envishet kommer att fortsätta ifrågasätta, kritisera och skärskåda NA:s kultur och nöjessidor. Sidor som numera till största delen upptas av inköpt material och en massa tv-skvaller.

Är det så tidningen vill ha sidorna? Är det så länets kulturarbetare vill ha det i ”vår tidning”?

Det finns mycket att diskutera för den redaktion som inte, i ängslan för att själva utsättas för kritik, sluter sej.

”NA behövs verkligen i det lokala kulturlivet”, skrev jag mycket riktigt i januari 2013, och jag anser fortfarande att NA är den viktigaste kulturinformatören vi har i vårt område. Annars hade jag aldrig skrivit den här artikeln.

P.S. Att min ironiska blomsterkvast inte föll i god jord var ju tråkigt, men humor är heller inte kultursidans starkaste gren. D.S.

Peter Flack

Svar direkt. NA är inte på något sätt felfri och ska våga ta debatt om sina egna tillkortakommanden. Jag skrev inte för att ingen annan vågar, utan för att jag ytterst är ansvarig för vad som publiceras och för att jag helt enkelt hade fått nog av dumheterna.

Katrin Säfström

Mer läsning

Annons