Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Frank

Annons

DRAMAKOMEDI. "Frank" är löst baserad på den brittiske komikern och musikern Chris Sieveys alter ego Frank Sidebottom - en figur med ett stort papier-maché-huvud.

En av manusförfattarna, Jon Ronson, spelade i Frank Sidebottoms band på 1980-talet. Han är dock noga med att påpeka att det här inte är en biografi om vare sig Sidebottom eller hans skapare Sievey, som gick bort i cancer för fyra år sedan.

Filmens Jon (Domhnall Gleeson) är en inte särskilt talangfull musiker som dock inte vill något annat än att lämna sitt kontorsjobb och uppfylla drömmen om att bli popstjärna.

När han av en slump stöter på det excentriska bandet Soronprfbs, ett bandnamn som ingen kan uttala, behöver de en keyboardist som är mindre självmordsbenägen än den förra och det är då som Jon får chansen.

Han försöker inte tänka på att frontmannen Frank (Michael Fassbander) aldrig någonsin tar av sig sitt papier-maché-huvud, att thereminspelaren Clara (Maggie Gyllenhall) fullkomligt hatar honom och att han tvingas slösa alla sina pengar för att bandet ska kunna hålla hus på Irland och göra ett album av sin märkliga musik. En kreativ och omtumlade process som varar i drygt ett år.

Jon twittrar, bloggar och laddar upp videoklipp på bandet i smyg och lockar till sig allt fler följare. Till slut bjuds de in för att spela på musikfestivalen South by South West i Texas.

Det är uppenbart, vare sig man märker det redan från snart eller efter ett tag, att filmen egentligen handlar om psykiska sjukdomar och plågade själar. Alla anstränger sig till max för att vara något de inte är och allting kretsar kring geniet Frank.

Men vad pågår egentligen i huvudet inuti det stora huvudet på den trevliga killen som gärna berättar vilka ansiktsuttryck han gör, men aldrig visar dem?

Under den unika resans gång får vi uppleva sorg, tragedi och nervösa sammanbrott som växlas med skratt och humor. Michael Fassbander gör en fenomenal insats som Frank.

Resultatet av den här filmen är en förtrollande berg- och dalbana som du inte bör missa. Det är utan tvekan den konstigaste och vackraste filmen jag sett på väldigt länge.

Mer läsning

Annons