Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hellre skriva i bucklig bil än på sagolika Kuba

Annons

Jag grejade inte ens trädgränserna på lekis, så jag antar att jag var född till att ta ett par snabba kliv förbi repen i Hemingways hus, Finca Vigia, på Kuba och fingra på hans skrivbord och klappa något av alla dessa uppstoppade djurhuvuden på nosen.

Där och då kunde jag tycka att det var lite synd att jag inte satt och skrev i soffan i den här sagolika miljön och var en riktig man som kunde berätta lite om livet för Vogue-modellen Jean Patchett.

Men eftersom jag varken var en karlakarl med jaktgevär eller hade lärt mig något om livet - och dessutom var tämligen tystlåten - gjorde det inget att det där inte var min skrivarlya. Jag har dessutom svårt att koncentrera mig och hade nog snurrat runt bland de närliggande tobaksodlingarna i jakt på den perfekta cigarren. Jag skulle i alla fall inte ha skrivit på Kuba.

Hatten av för alla dessa författare som åker till andra sidan jorden och skriver. Själv får jag bara något gjort om jag samtidigt gör något annat. Så jag har en skrivarlya som gått 15 000 mil och är smyckad med repor, bucklor, en tillknycklad registreringsskylt och ett par stenskott. Det rullar runt några burkar energidryck på golvet bland alla dessa parkeringskvitton och en och annan gul böteslapp och det går att rita med fingrarna i dammet på instrumentbrädan. Men fåglarna behandlar bilen ännu sämre. Jag använder åtminstone inte lacken som allmän toalett. Det är ju här jag skriver mina böcker. Eller om de skriver sig själva. Det mest spännande momentet är att få ro att knacka in texten i datorn någon gång.

Den förra boken skrev jag ut med Spotify på högsta volym i hörlurarna i foajén på Solna vandrarhemshotell, Ibis i Spånga, vilrummet på jobbet, McDonalds vid Centralen och i andras hem som jag fick låna när de inte var där. För att inte tala om baren på Hotell Malmen vid Medborgarplatsen. Där lärde jag mig dock en yttepyttesmula om livet som jag kan berätta om här; nämligen att saker och ting kan bli onödigt komplicerade om man säger ja till allting utan att lyssna bara för att få fortsätta att vara ifred. Resultatet blir kaosartat liksom…

I augusti ska jag skriva ut nästa bok. Jag vet inte om det är en bra grej att vara säker på att ha eget tak över huvudet i både Stockholm och Örebro då. Men det är i alla fall bättre än att vara hemma hos Hemingway.

Mer läsning

Annons