Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

I min ordlista var datamaskin värsta nyordet

Annons

Det finns några böcker hemma som klarat sig undan de senaste årens mödosamma bokhyllerensningar. Trots att bästföre-datum länge sedan passerats står de tryggt kvar, räddade av personliga dedikationer på insidan pärmarna. Konfirmationsbibeln är en, Svenska Akademiens ordlista (1973 års utgåva) en annan. Den senare, i blått textilband, är lite sprucken i ryggen och fläckig av mina sökande händer. Helt klart är den mest använd av de båda.

Jag fick den av familjen Järliden i Örebro när jag tog studenten 1976. Och jag minns det så tydligt, den lite märkliga känslan av upphöjelse; ett nytt skede i livet väntade, högre studier och vad kunde väl vara en bättre förnödenhet i min språkliga kunskapstörst än just SAOL.

Jag har själv fört traditionen vidare. Många unga studenter i släkt och bekantskapskrets har uppvaktats med senare utgåvor av det blåa bandet. Men i takt med att vårt kunskapssökande digitaliserats har väl mottagandet på senare år mer präglats av förvåning än av upphöjelse.

Jag kan förstå det. I min upplaga från 1973 var ”datamaskin” ett av nyorden. Lite paradoxalt. Föga anade jag då hur denna nymodighet skulle fylla mina språkliga behov och förpassa Järlidens gåva till bokhyllans glömska.

Nu kommer fjortonde upplagan. Hoppas att den snart finns på webben.

Mer läsning

Annons